Växtskyddsmedlens spridningsvägar i miljön

Fördjupning: Så sker biologisk nedbrytning

Metabolisk nedbrytning. Nedbrytningen sker både i organismerna och utanför. En del mikroorganismer kan anpassa sig till att utnyttja vissa växtskyddsmedel som energikälla (metabolisk nedbrytning) för egen tillväxt. Det har till exempel visats för växskyddsmedlet MCPA som är en fenoxisyra. Då går det snabbare att bryta ned växtskyddsmedlet året efter den första besprutningen, dvs ämnet blir mindre långlivat. Denna anpassning hos mikroorganismerna kan kvarstå länge även om ett fält slutat att besprutas. Exempelvis har fältförsök visat att anpassningen till MCPA som energikälla fortfarande var mätbart efter fem år.

Co-metabolisk nedbrytning. Nedbrytningen kan också ske genom att mikroorganismer, växtrötter mfl.utsöndrar nedbrytande enzymer (co-metabolisk nedbrytning) till den omgivande marken. Dessa enzymer bildas egentligen för att utnyttja något annat energisubstrat men kommer samtidigt att bidra till nedbrytningen av växtskyddsmedel. Denna typ av nedbrytning leder inte till särskilda anpassningar hos markorganismerna och därför går inte heller nedbrytningen snabbare vid återupprepad applicering av växtskyddsmedlet. Den här typen av nedbrytning är troligen den vanligaste, även i sediment. Hastigheten i nedbrytningen hänger samman med tillgången på energisubstrat i jorden/sedimentet. Allmän biologisk aktivitet i en jord (produktion av koldioxid per dygn) är ett grovt mått på en jords förmåga att co-metaboliskt omsätta växtskyddsmedel.