Förluster av bekämpningsmedel via ytavrinning kommer att studeras i ett nyligen anlagt fältförsök med skyddszoner (Krusenberg, Uppsala) där man nu enbart studerar retention av fosfor. Fältet kommer att besprutas med flera olika medel med olika rörlighet och bindningsförmåga för att spegla olika transportvägar genom skyddszonen. Finansiering för 2012 är klar genom närmare 600 000 kr från Jordbruksverket till SLU, med Jenny Kreuger som huvudsökande, samt delfinansiering från CKB. Vi vill om möjligt fortsätta studien två år till för att täcka in ytavrinning av växtskyddsmedel under olika väderförhållanden och grödor.
Bakgrund
En av de spridningsvägar genom vilken växtskyddsmedel kan transporteras från det besprutade fältet till omgivande vattendrag är ytavrinning då substansen antingen är löst i vattenfasen eller bunden till partiklar (erosion). En åtgärd som används för att minska transport via ytavrinning är skyddszoner som anläggs längs diken och vattendrag och som dessutom berättigar till miljöstöd från EU. Det finns dock fortfarande stora kunskapsluckor kring vad som styr yttransport av växtskyddsmedel och hur den varierar för olika sorters substanser och markförhållanden, samt var i landskapet transporten sker. Det är därför osäkert hur stor effekt skyddszoner med olika utformning har för att minska uttransport av växtskyddsmedel. Dessa kunskapsluckor kan i värsta fall innebära konflikter mellan markägare och myndigheter.
SLU driver ett projekt finansierat av SLF (God skötsel av kantzoner för effektivare fosforretention) som går ut på att utvärdera hur effektiva den nu vanliga formen av skyddszoner (dvs. kantzoner längs vattendrag) är för att minska fosfortransporten i jämförelse med fält utan kantzoner. I projektet undersöks också om man genom att slå av och föra bort växtmaterialet kan minimera risken för fosforanrikning och minska ’by-pass flow’. Projektet är 3-årigt och försöksanläggningen började byggas 2010 vid Krusenberg strax söder om Uppsala och är belägen på ett lerjordsfält med måttlig och jämn sluttning. Efter dikningen har marken i anläggningen kunnat sätta sig under en vinter och skyddszonen hunnit etablera sig.
Det finns därmed en unik möjlighet att nu utnyttja denna anläggning för att samtidigt även studera transport av växtskyddsmedel.
Syfte
Syftet med projektet är att utvärdera hur effektiva den nu vanliga formen av skyddszoner är för att minska uttransporten av växtskyddsmedel i jämförelse med fält utan skyddszoner.
Olika växtskyddsmedel har olika spridningsmönster och transport. De skiljer sig i också i de flesta fall från fosforns, och det är därför viktigt att studera vilka likheter och skillnader som finns för att kunna optimera skyddszonerna så att de kan minska uttransport av både växtskyddsmedel och näringsämnen effektivt.
Följande hypoteser ska testas:
• Den totala förlusten av de undersökta bekämpningsmedlen via yt- och dräneringsvatten är mindre med en gräsbevuxen skyddszon jämfört med utan skyddszon.
• Den totala förlusten av de undersökta bekämpningsmedlen via yt- och dräneringsvatten är mindre med avslagning och bortförsel av gräset i skyddszon jämfört med sådan utan skötsel.
Genomförande
Försöksanläggningen vid Krusenberg strax söder om Uppsala och är belägen på ett lerjordsfält med måttlig och jämn sluttning. Fältet, förutom de bevuxna skyddszonerna, odlas med vårvete efter att det höstplöjts på konventionellt sätt. Det kommer att besprutas med några olika godkända produkter mot ogräs, svamp och insekter, vilka främst väljs baserat på de ingående substansernas olika rörlighet och bindningsförmåga efter avstämning med experter på Växtskyddscentralen. Förslagsvis väljs produkter som innehåller aktiva substanser med kontrasterande egenskaper.
Försöket består av 12 försöksrutor med tre behandlingar och fyra: A) försöksrutor utan skyddszon (referens), B) försöksrutor med skyddszon (gräsvall, utan avslagning) och C) försöksrutor med skyddszon (gräsvallen skördas minst en gång per år).
För insamling av ytvatten finns grunda öppna diken (rännor) för varje ruta varifrån vattnet leds till mätstationen. Under varje försöksruta finns i mitten sex m långa dräneringsledningar på 90 centimeters djup, som leds till en mätstation, för insamling av dräneringsvatten från kantzonen. Vattenflödet registreras med vippkärl samtidigt som flödesproportionella vattenprover samlas in automatiskt.
Analyserna genomförs vid pesticidlaboratoriet vid SLU och vi kommer att, utöver växtskyddsmedlen, även mätta en rad relevanta kringparametrar.
Resultaten kommer bl.a. att användas för att utvärdera MACRO-modellen med avseende på ytavrinningsförluster av bekämpningsmedel.