NILS design

NILS  design. Klicka på bilden för större format. Illustration: Erik Cronvall

Målet med NIS är att övervaka biologisk mångfald i alla landskapstyper i Sverige. En viktig del i programmet är att studera förändringar i landskapskomposition och landskapsstruktur som kan påverka den biologiska mångfalden.

Det innebär att NILS dels ska övervaka vissa utvalda arters utbredning och abundans, vilket kräver detaljerade undersökningar i fält, och dels övervaka storskaliga mönster i landskapet, exempelvis fragmentering, vilket kräver andra metoder än fältinventering. 

Detta tog man hänsyn till vid utvecklingen av NILS design och slutresultatet blev att datafångsten i NILS görs med en kombination av fältinventering och flygbildstolkning och att dessa metoder utnyttjas för undersökningar på olika skalor. Metoderna kan också kombineras vid så kallade tvåfasskattningar. 

NILS stickprov består av 631 rutor om 5x5 km vardera (se figuren ovan). Rutorna är systematiskt, men inte jämnt, fördelade över hela landet. En förtätning av rutor har gjorts i strata med relativt ovanliga landskapstyper för att stickprovet ska bli stort nog för att ge tillförlitliga skattningar, medan en utglesning har gjorts i strata som domineras av barrskog. Majoriteten av rutorna är samlokaliserade med Häckfågeltaxeringens standardrutter. 

Hela 5x5 km-rutan flygfotograferas, men av praktiska skäl fotograferas inte rutor med för liten landareal (minst 5 % land enligt blå kartan) eller rutor som gränsar mot Norge (minst 15 % måste ligga i Sverige). I praktiken innebär detta att knappt 600 rutor flygfotograferas.

Fältinventering sker i den centrala 1x1 km-rutan i 5x5 km-rutan. Fältinventering sker dock inte i rutor som saknar landareal i 1x1 km-rutan vilket innebär att drygt 600 rutor inventeras i fält.

NILS-programmet är designat för att ge tillförlitliga skattningar av olika variabler på i första hand nationell och regional nivå och skattningarna blir av naturliga skäl säkrare för vanliga fenomen och arter än för ovanliga. 

Att rutorna är permanenta och därmed återinventeras med jämna mellanrum gör det betydligt lättare att vid analyser upptäcka om förändringar har skett. Ett permanent stickprov kan dock leda till felaktiga slutsatser om enheterna (t ex provytorna) i stickprovet behandlas eller förändras på ett annorlunda sätt än andra enheter.

Läs mer om bakgrunden till NILS-programmets design och dimensionering i Skattningar och precisionsberäkningar i NILS - Underlag för diskussion om lämplig dimensionering.