I stort sett alla djur och växter använder sig av kemiska signaler för att få information om sin omgivning och för att kommunicera med varandra. Inom kemisk ekologi undersöker vi hur detta kemiska samspel fungerar. Främst är vi intresserade av insekter som modelldjur. Gruppen har även erhållit SLUs enda Linné-stöd, för ICE3-intitiativet.
Vi arbetar inom tre huvudområden som alla har med kemiska signaler att göra:
1) Sexualkommunikation via feromoner (feromon är en kemisk budbärare inom arten),
2) samspelet mellan insekter och växter,
3) hur insekternas nervsystem fungerar för att tillåta dem att svara beteendemässigt på olika dofter.
Sexualkommunikation via feromoner
Många insekter hittar varandra för parning med hjälp av dofter, sk feromoner. Oftast är det honan som skickar ut en doftbouquet som hanen sedan följer för att hitta henne. Vi studerar hur dessa system fungerar och utnyttjar dem för att styra och bekämpa skadeinsekter.
Samspelet mellan insekter och växter
De flesta insekter är beroende av växter som föda åt sina larver. Därför är insekter ofta allvarliga skadedjur. För att hitta en lämplig växt för att lägga sina ägg på använder insekten specifika substanser från växten. Dofter från "fel" växt kan också verka avskräckande. Hur insekterna beter sig och hur de väljer värdväxt utgör en andra forskningsinriktning för oss. Även inom detta område har vi visat möjligheterna att styra skadeinsekters beteende.
Insekternas sinnessystem
För att hitta rätt bland feromoner, växtdofter och många andra kemiska intryck måste insekternas nervsystem sortera signalerna och vad de betyder. Ofta är det substansblandningar som är viktiga, vilket ställer ytterligare krav på doftsinnet. Hur doftsinnet fungerar, såväl ute på insekternas näsa, antennen, som i hjärnan, är vår tredje huvudinriktning.