Allelopati

Allelopati i vete

Av miljöhänsyn och problem med herbicidresistenta ogräs har intresset för alternativa metoder att bekämpa ogräsen ökat. Ett sådant alternativ är att utnyttja växtens egen produktion av tillväxthämmande ämnen som antingen utsöndras via roten eller via gasformiga ämnen från bladen, dvs allelopati.

På institutionen för växtförädling och bioteknik har sedan ett par år tillbaka möjligheten att öka den allelopatiska aktiviteten i vete undersökts. Vete är mindre allelopatiskt än andra stråsädesgrödor och genom att höja nivån till exempelvis kornets, visar beräkningar att ogräsproblemen i vete skulle kunna halveras. I vårvete har i ett nu avslutat Formas/SLF-projekt linjer med högre allelopatisk aktivitet tagits fram genom att korsa med en tunisisk äldre vetesort och i höstvete har studier gjorts över möjligheten att använda gener från råg. I ett Partnerskap Alnarp projekt med Lantmännen SWseed som medfinansiär utvärderas nu dels flera framtagna förädlingslinjer avseende avkastning och ogräskonkurrens och dels pågår ett korsnings och urvalsarbete för att ta fram nya förädlingslinjer.

Höstveteprojektet har även utökats till att mer specifikt studera om det finns sortskillnader avseende den allelopatiska aktiviteten gentemot renkavle. Renkavle har i och med mildare vintrar blivit ett allt större problem och då inte minst på lokaler där herbicidtoleranta populationer uppkommit. Finansiär är Partnerskap Alnarp med SL-stiftelsen som medfinansiär.

I allelopatiundersökningarna används ett enkelt biotest där vete och exempelvis renkavle odlas tillsammans i burkar med agar som substrat. Efter en veckas samodling scannas ogräsrotens längd och den procentuella tillväxthämningen utgör ett mått på sorten allelopatiska aktivitet. I fallet med renkavle har både herbicidresistent och känsligt renkavle studeras. För närvarande följs biotestresultaten upp med försök på renkavlesmittade fält.

För mer info kontakta: Dr. Nils-Ove Bertholdsson.