Bakgrund

Nyplantering av skog på åkermark kan vara ett sätt att öka landskapets rekreationsvärden samtidigt som en mängd andra behov tillfredsställs. Det låter enkelt men är i själva verket inte helt bekymmersfritt. Skogar, som tidigare planterats på åkermark i södra Sverige, har ofta blivit monokulturer av gran, vilket har gett enformiga och torftiga miljöer med låga flora- och faunavärden. Öresundsregionens behov av mer allmänrättslig mark har i Snogeholms landskapslaboratorium fått en annorlunda lösning i flera dimensioner.

Med långsiktiga miljö- och flerbruksmål, storstadsnärhet mm. kommer framtidens nyanlagda skogar inte att se ut som konventionella åkermarksplanteringar. Med stöd av regionala fonder och organisationer har ett samarbetsprojekt inletts över fakultetsgränserna på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, mellan Institutionen för landskapsplanering och Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, båda i Alnarp.

Planteringar har utförts på två platser; i Alnarp mellan Malmö och Lund samt på Snogeholm utanför Ystad. Planteringarna har inte någon motsvarighet i Nordeuropa. Huvuddelen av planteringen ägde rum våren 1994 och en första utvärdering skedde hösten 1998. Begreppet landskaps-laboratorium omfattar en byggprocess, som skall belysa och ge kunskap om uppbyggnads-principer för vegetation och mark, om unga landskap, om utformningsproblematik och anläggnings-teknik av system och enskilda landskapselement som är viktiga i landskap med höga miljövärden. Efter planteringen 1994 har trädens tillväxt och fältskiktets förändring följts. Ur skogsskötsel-synpunkt är det viktigt att de olika bestånden får ett högt ekonomiskt värde, samtidigt som hänsyn tas till miljö och rekreation. Detta görs bäst genom att huvudträdslagen sköts så att värdefullt virke av bästa kvalitet så småningom kan tas ut.

 
Allmänt skötselkapitel
Skötseln är i första hand inriktad på att ge en god ekonomi, men hänsyn kommer också att tas till naturvård, biodiversitet och rekreation. Som exempel på detta kan nämnas att lövgrodan vid flera tillfällen och i olika parceller, har iakttagits redan under våren 1996. Skötseln har här inriktats på att ge en för kräldjuret gynnsam biotop.

Trädslagen kan, vad skötseln beträffar delas in i fyra större grupper:
Huvudträden kommer att stå kvar under lång tid och med tiden få god kvalitet och ett högt värde. De är i allmänhet ädellöv som ek, bok, ask och lönn.
Sidoträden kommer att försvinna tidigare och ge ett tidigt ekonomiskt utbyte. Exempel på dessa är gran och klibbal.
Amträden skall skydda huvudträdslagen mot frost och alltför intensiv ljusinstrålning. De kommer också att påverka huvudträdslagens kvalitet samt bidra till ett tidigt ekonomiskt uttag. Exempel på dessa är björk och lärk.
Underbeståndet påverkar huvudträdslagens kvalitet genom att beskugga deras stammar och skjuta upp deras kronor. Något större ekonomiskt utbyte kan ej väntas från dessa. Exempel är hassel och lind.