Fredningsområden
Institutionen för akvatiska resurser driver flera projekt där man följer upp effekten av befintliga fredningsområden i svenska vatten. Förutom att utvärdera utfallet i specifika områden syftar forskningen till att utveckla generella rekommendationer för hur fredningsområden kan utformas för att ge önskat resultat.
Ett viktigt och omdiskuterat instrument för att förvalta fiske är att inrätta olika typer av fredningsområden. Med detta menas att man skyddar arter och deras miljöer genom områdesvisa inskränkningar i fisket. Det finns olika typer av fredningsområden. Helt fiskefria områden, säsongsfredade områden och områden där en viss fiskemetod är förbjuden är några av de vanligaste exemplen.
Kontakt:
Mattias Sköld, Alfred Sandström, Ann-Britt Florin och Ulf Bergström
Fiskefria områden
Tidigare erfarenheter av effekten av fiskefria områden har visat att de ger både mer och större fisk i det skyddade området och att de även kan ha en positiv effekt på fiskbeståndet (och fisket) i omkringliggande områden.
På uppdrag av Regeringen har sex fiskefria områden bildats i Sveriges havsområden, varav tre i Västerhavet och tre i Östersjön. I sötvatten finns det största fiskefria området i Vättern.
Hittills införda fiskefria områden i svenska vatten är:
Vättern 2005
Gotska Sandön 2006
Havstensfjorden 2010
Vinga 2010
Gålö 2010
Södra Kattegatt 2010
Storjungfrun / Kalvhararna 2011