Sveriges lantbruksuniversitet
Swedish University of Agricultural Sciences
Sveriges lantbruksuniversitet
Swedish University of Agricultural Sciences

Institutionen för vatten och miljö

 
Sveriges lantbruksuniversitet
Swedish University of Agricultural Sciences

Belastningen av närsalter och organiskt material sedan slutet av 1960-talet

Belastningen av näringsämnen varierar förhållandevis mycket mellan olika år, vilket till stor del beror på variationer i neder­börd och därmed av­rinning. Kombinationen med stor mellan­års­variation och jäm­förelse­vis svaga tids­trender påverkar möjlig­heterna att statistiskt säker­ställa om be­last­ningarna ökar eller minskar med tiden. Med andra ord är det svårt att säkert säga om de insatser som genomförts under åren för att minska påverkan av närings­ämnen verkligen har någon effekt på be­last­ningen på havet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att om inga åtgärder skulle ha satts in så skulle situationen i våra havs­områden säkerligen varit än värre. Det finns dock ett stort undan­tag till detta och det är den ständigt ökande be­last­ningen av organiskt material, vilket sker över hela landet även om ökningen är kraftigast till Östersjön och till Kattegatt.

Minskande kvävebelastning till västkusten

Den flödesnormaliserade belastningen visar på att kväve­belastningen minskar på väst­kusten ner till och med Öresund, samt till Bottenviken. Den minskade kväve­belast­ningen till Västerhavet är i linje med de resultat från en analys av närings­ämnes­transporter i jordbruksåar som publicerats tidigare i år, medan minsk­ningen till Bottenviken troligen är en effekt av den minskade kväve­depositionen. I samtliga fall rör det sig om statistiskt säker­ställda minskningar av både den totala kväve­belastningen och be­last­ningen av oorganiskt kväve (främst nitrat­kväve, men även nitrit- och ammonium­kväve). Det oorganiska kvävet är lättillgängligt för växt­plankton och andra växter och utgör ett av över­gödnings­problemen speciellt i våra mer marina havs­områden.

Förändringar i belastningen av fosfor före­faller främst vara en svag tendens till ökad belastning av fosfat­fosfor, vilket är fosfor­sidans motsvarighet till oorganiskt kväve, det vill säga en oorganisk och för växter lättillgänglig form av fosfor. Statistiskt signifikanta ökningar sker till Bottenviken, Egentliga Östersjön och Skagerrak, medan den totala fosfor­belastningen till Egentliga Östersjön tycks minska något.

Fortsatt ökande belastning av organiskt material

Belastningen av organiskt material fortsätter att öka till våra havs­områden och ökningen av den flödes­normaliserade belastningen är statistiskt signifikant på alla havs­bassänger. Läs mer om denna ökning och den brunifiering av våra inlands­vatten som detta ökade flöde av färgat organiskt material orsakar i Havet 2010.

Belastningen av näringsämnen och organiskt kol på havet 1969-2011

Årsmedelvattenföringen och den totala belastningen på havet av kväve (överst), fosfor (i mitten) och organiskt material (underst) via vattendrag 1969-2011. För kväve och fosfor visas både den totala belastningen och oorganiskt kväve respektive fosfatfosfor. Års­medel­vatten­flödet illustreras med heldragen röd linje. Statistiskt signifikanta trender illustreras med heldragen svart linje (total­mängder) eller streckad linje (fraktioner).


Belastningen på olika havsbassänger

Bilden är i stort sett den samma för närsalts­belast­ningen på de olika havs­bassängerna som den är för den totala belast­ningen på havet. Fosfor­belast­ningen är nära oförändrad, medan kväve­belast­ningen överlag har ökat något. Mest har kväve­belast­ningen ökad på Kattegat och Skager­rak, för vilka även fosfor­belast­ningen har ökat något, dock inte lika mycket som kväve­belast­ningen. Även till Bottenviken och Bottenhavet har kväve­belastningen ökat, vilket främst är en följd av det ökade vatten­flödet i den norra delen av landet. Kväve­ökningen till Kattegat är även den till viss del orsakade av ett ökat vatten­flöde. Dessa tre havs­bassänger får ta emot de största vatten­mängderna från de stora land­områden som de avvattnar, vilket gör att belastnings­mönstret för dessa till mycket stor del bestämmer mönstret för hela landet.

» Se några utvalda resultat


Var kommer näringen ifrån?

Med jämna mellanrum görs utredningar av källorna till de närsalter som belastar såväl inlandsvattnen som havet. Senast detta gjordes var 2007 i samband med en större rapportering till HELCOM (PLC-5). Meningen är att dessa rapporteringar skall ske ungefär vart sjätte år.

De källfördelningsmodelleringar som utfördes av SMED och som utgjorde det svenska underlaget till PLC-5, visade att såväl fosfor- som kväve­belast­ningen i den norra delen av landet framförallt kommer från skogsmark. I den södra delen av landet  är däremot jordbruksmarken den största källan. Andra viktiga källor i den södra delen är olika punktkällor, samt för fosfor även enskilda avlopp. Även om läckaget från skogsmark är betydligt lägre än från jordbruksmark och därigenom halterna i vattendragen lägre, blir belastningen från de skogsdominerade områdena i den norra delen av landet mycket bety­del­se­full för den totala belast­ningen på havet. Detta beror på att dessa områden utgör så stor del av landets totala yta.

» Se några utvalda resultat


Hur stor är belastningen jämfört med andra länder?

Enligt HELCOM:s (PLC-5) utgör den totala svenska fosforbelastningen ca 13% av den uppskattade totala belastningen på hela Östersjön och Kattegat, medan kvävebelastningen utgör 19%. Polen har den största närsaltsbelastningen på dessa vatten (24 resp 36%). Ryssland och Finland bidrar med belastningar i samma storleksordning som Sverige. Ryssland har något högre fosforbelastning än Sverige, medan kvävebelastningen är något lägre. Den finska belastningen är den fjärde största för både kväve och fosfor.


Sidan uppdaterad: 2012-09-02. Sidansvarig: Lars.Sonesten@slu.se
 

Institutionen för vatten och miljö, SLU • Tel. 018 67 10 00 (vxl) • Org.nr: 202100-2817
Besök: Lennart Hjelms väg 9, Uppsala • Post: Box 7050, 750 07 Uppsala • Gods: Gerda Nilssons väg 5, 756 51 Uppsala