DETTA ÄR NATURHÄNSYN

Träd lämnas vid avverkning för att gynna den biologiska mångfalden. Detta kallas naturhänsyn och är en del av skogsbrukets så kallade sektorsansvar.

Naturhänsyn är att lämna träd vid avverkning för att gynna den biologiska mångfalden. Detta sker i form av enskilda träd eller trädgrupper. Trädgrupperna kan stå fritt på hygget eller gränsa till annat bestånd. Kantzoner som lämnas mot sjöar, rinnande vatten, mossar, kärr, odlingsmark och bebyggelse räknas också till naturhänsyn. Naturhänsyn visas inte bara vid slutavverkning utan också vid gallring och röjning. Olika skogsföretag och skogsägarföreningar ger ut instruktioner för naturhänsyn och idag är det vanligt dessa inkluderar hänsyn även vid uttag av grenar och toppar, och ibland också av stubbar. Markägaren står för kostnaden för naturhänsynen, som en del av det så kallade sektorsansvaret.

I Skogsvårdslagens mening (§30) ingår också att lämna oproduktiva marker (impediment) orörda, att ha lövinslag i barrskogar, att undvika skador på växter och djur, att bedriva ett ståndortsanpassat skogsbruk, att anpassa hyggets form till omgivningen, att undvika skador på mark och vatten, samt att undvika och begränsa skador på natur- och kulturmiljön vid byggande av skogsbilvägar. Denna vidare definition kallas dock numera oftast för ”miljöhänsyn”.

Naturhänsyn skrevs in i Skogsvårdslagen i slutet av 1970-talet. Tanken och utförandet i Sverige utvecklades parallellt med att likartade modeller utarbetades i nordvästra USA i vad som där kallades ”New Forestry”. Naturhänsyn ingår som en viktig del i de nationella certifieringsstandarderna för FSC och PEFC . Numera praktiseras naturhänsyn på många ställen i världen, t.ex. i Norge, Finland, Baltikum, Canada och Australien. Det har hittills framförallt varit förknippat med kalhuggningsbruk i boreala och tempererade områden. Naturhänsyn är ett exempel på det som kallas ”ekosystemansatsen”, dvs. att integrera natur- och miljötänkande i brukandet. Detta är en central tanke inom t.ex. ”Konventionen för biologisk mångfald” LÄNK och ”Millenium Ecoysystem Assessment” .

Enligt statistik baserad på Riksskogstaxeringen lämnades 2006-2009 i genomsnitt per hektar 3 % av föryngringsarealen, 9 hänsynsträd och 7 m3 död ved i naturhänsyn. Andelen av avverkningsarealen med ”obetydlig hänsyn” till hänsynskrävande biotoper var under samma period 26 %, till ovanliga träd och buskar 13 %, till växt- och djurarter 22 % och till skyddszoner 12 %. http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/SFileListing.aspx?id=15275.