Riddarskinnbaggen – ”körkmacken” (Lygaeus equestris (L.)) biologi och populationsutveckling
Riddarskinnbaggen är en uppseendeväckande insekt. Den är cirka en centimeter lång, bjärt röd med ett svart kors. Teckningen liknar mönstret på en korsriddarsköld – därav såväl det svenska som det vetenskapliga namnet. Det finns två till skinnbaggsarter i Sverige (Corizus hyoscyami och Pyrrhocoris apterus, eldlusen) vilka är snarlika, men bägge dessa saknar riddarskinnbaggens vita fläck längst bak på det svarta vingmembranet (figur 1).
Som alla medlemmar av ordningen skinnbaggar har riddarskinnbaggen sugande mundelar. Sugsnabeln, vilken är av halva kroppens längd, borrar de in i sin föda. Snabeln har två kanaler – en i vilken den spottar ut saliv den andra med vilken den suger upp den upplösta födan. Riddarskinnbaggen hör till familjen fröskinnbaggar, Lygaeidae. De flesta arterna inom denna grupp är fröspecialister. Riddarskinnbaggen äter inte bara mogna frön utan också fröämnen i blommor (figur 2) samt omogna frön. Baggen kan suga på många olika örter men den föredrar tulkörten (Vincetoxicum hirundinaria) och den lägger flest ägg om den får äta på denna växt. Riddarskinnbaggens utbredning i Sverige överenstämmer också i stort med tulkörtens utbredning; sydöstra Sverige med tyngdpunkt till kusten och Öland och Gotland.
Matvalet påverkar också baggens osmaklighet. Får larverna äta tulkört (som innehåller många giftiga substanser) så blir de något bjärtare röda än om de föds upp på ogiftiga frön. Den blir också mer osmaklig för fåglar. Riddarskinnbaggen är alltså en aposematisk art, dvs den ”annonserar” sin osmaklighet genom en bjärt färgteckning. Dess osmaklighet beror även på att baggen, likt alla andra skinnbaggar, har stinkkörtlar. I Sverige saknar riddarskinnbaggen helt fiender!
Baggen har vanligen en generation per år. Äggen läggs under ganska lång tid, men huvudsakligen under juni och juli. Honan lägger kullar om c:a 30-50 ägg i marken. Det blir många kullar under en honas livstid; totalt c:a 500 ägg per hona. Insekten har fem larvstadier (ibland kallade nymfer). Larverna liknar de vuxna men saknar vingar. De har också likartat levnadssätt, även om de yngre stadierna tenderar att vara mer markbundna än äldre larver och vuxna. De sista larvstadierna och de vuxna baggarna ser man oftast i tulkörtens blommor sugande på fröämnena eller på dess frukter sugande på omogna frön. Men alla stadier suger också på torra frön på marken, och det är dessa som utgör den begränsande resursen för riddarskinnbaggen. Fröna på marken kommer från föregående år. Detta är viktigt för att förstå hur insektsbeståndet varierar från år till år, se nedan.
När baggen har ömsat sin sista larvhud och blivit vuxen, ofta i slutet av juli till augusti, börjar en ny period av intensivt ätande. Den bygger då upp stora fettdepåer. Efter någon eller några veckor är den nästan helt fylld med fett och slutar äta. Nu vaknar flyglusten. Under soliga varma dagar flyger baggarna – en del åtskilliga kilometer – och söker efter lämpliga övervintringsplatser. De vill ha solexponerade vindskyddade lokaler med lämpliga sprickor, t ex sydvända sprickiga klippväggar. I flacka landskap som på Öland och Gotland blir husväggar och särskilt kyrkväggar omtyckta (figur 3). Goda riddarbaggsår kan det komma 10000-tals baggar till kyrkan, vilket på Gotland gjort baggen känd som ”körkmack”. Insekten äter inte under övervintringen (trots vilda historier om att den äter träinredning eller murbruk mellan stenarna i kyrkorna). Baggarnas rödaktiga avföring och döda kroppar kan dock skräpa ner, och stinkörtelsekret från tusen körkmackar är en doftsensation.
Soliga dagar under tidig höst sitter baggarna och solar i täta skaror på klipp- eller husväggar. Dessa spektakulära ansamlingar är kopplade till insektens osmaklighet. Skyltningseffekten och osmakligheten förstärks i stora grupper. (En för fåglar smaklig insekt skulle i stället ha drabbats av extra predation om den uppträdde på samma sätt.) Under merparten av vinterhalvåret sitter baggarna dock gömda och inklämda i springor. Följande vår kommer de åter ut och solar vid lämplig väderlek. Under många dagars solbad mognar de fysiologiskt och blir parningsbenägna, ätsugna och återfår flygviljan. Under slutet av april börjar en ny flygperiod. De flyger under flera dagar och hamnar så småningom på nytt i tulkörtslokaler.
Baggens sexualliv är intensivt. Under försommaren är en stor del av individerna i copula. Hanen har en mycket märklig korkskruvsformad penis vilken passar in i honans organ. Hanens uppvaktning är däremot föga sofistikerad. Han rusar helt enkelt upp på honans rygg. Är hon ovillig så skakar hon av honom, men är hon positiv så inleds en parning som kan vara i upp till ett dygn. Honan springer omkring och söker föda med hanen kopplad baklänges efter (figur 2). De långa parningarna är förmodligen till hanens fördel genom att trygga hans fadersskap. Honan parar sig många gånger och det är den sista hanen som blir fader till de flesta äggen i en kull.
Riddarskinnbaggens närmaste släktingar är tropiska arter, och solen är mycket viktig i baggens liv. Genom att solbada kan den höja sin kroppstemperatur och sin metabolism och därmed hinna med att utvecklas under den svenska sommaren. Soltid och frötillgång är de två faktorer som styr populationsutvecklingen hos baggen.
Populationsförändringarna har studerats vid Tullgarn vid sörmlandskusten under de senaste trettio åren. Bestånden visar stora förändringar över tiden. Under toppår är baggarna flera hundra gånger fler än under bottenår. Förändringarna är vidare långsamma, det kan dröja mer än tio år från en populationstopp till nästa. För att förstå vad som händer måste man följa skeendet över flera år. Är sommaren solfattig så minskar populationen oavsett hur mycket föda som finns. Men enbart en solig sommar räcker inte för att få populationstillväxt, det fordras också föda och framförallt torra frön på marken från föregående år. Detta är emellanåt en bristvara. Till bilden hör vidare att tulkörten producerar färre frön soliga somrar. Om föregående år producerade mycket frön och innevarande år är mycket soligt så kan baggen realisera sin fulla populationstillväxt.
Riddarskinnbaggen är ett modelldjur inom ekologisk och evolutionär forskning och är en av våra bäst kända insekter i dessa avseenden. Studier sker vid SLU, Inst. för ekologi, (Christer Solbreck, Christer.Solbreck@ekol.slu.se) (långsiktiga populationsstudier) samt vid Stockholms universitet, Zoologiska inst. (Birgitta Tullberg, birgitta.tullberg@zoologi.su.se och Gabriella Gamberale, gabriella.gamberale@zoologi.su.se) (betydelsen av färg, beteende och försvar).
Figur 1. Riddarskinnbagge på blad av tulkört. Denna individ är märkt på höger sida av halsskölden (mörk fläck). Märkning-återfångstmetoden används för att uppskatta populationsstorlek.
Figur 2. Gravid hona (till höger), med kopulerande hane på släp, suger i tulkörtsblomma.
Figur 3. Övervintrande riddarskinnbaggar i en springa mellan stenarna i Sundre kastal.