Nationell övervakning av belastningen på havet

Övervakningen av den svenska belastningen på havet via våra större vattendrag har i dess nuvarande form pågått i ett 40-tal år. Numera sker övervakningen inom Naturvårdsverkets nationella sötvattensprogram ”Flodmynningar”.

Antalet vattendrag och därigenom andelen av den yta som täcks av övervakningen har successivt ökat, men har varit förhållandevis oförändrad sedan mitten av 1980-talet. Nytt från och med 2007 är framförallt att metaller inkl kvicksilver mäts månadsvis i samtliga flodmynningar, mot att tidigare endast ha undersökts vid vissa stationer. Även en utökning av såväl ett mindre antal stationer som utökad provtagning har skett från och med samma år.

Belastningen på havet beräknas med hjälp av de haltuppgifter som tas fram inom övervakningsprogrammet, samt vattenföringsuppgifter från SMHI. De månadsvisa halterna räknas om till dygnshalter genom linjär interpolering och multipliceras sedan med dygnsmedelvattenföringen. Månads- och årstransporter beräknas därefter för de enskilda vattendragen. Flodmynningsnätet täcker ungefär 85% av den totala svenska vatten­avrinningen, vilket innebär att uppskattningar måste göras för återstoden för att kunna uppskatta den totala belastningen på havet.

» Läs mer om beräkningar av ämnestransporter i vattendrag

» Läs mer om beräkningarna av belastningen på havet

Den totala svenska närsalts­belastningen på havet via våra vattendrag har inte minskat nämnvärt de senaste 35–40 åren. Detta till trots att många olika åtgärder har satts in för att minska belastningen. Att åtgärderna inte har fått någon uppenbar effekt beror framförallt på att vattenavrinningen har ökat under senare tid. Totalfosforhalterna har dock minskat något till följd av olika åtgärder, men minskningen kompenseras i viss mån av den ökade avrinningen, vilket gör att den totala uttransporten inte har påverkats så mycket. Närsaltsbelastningen hade dock sannolikt varit ännu värre om inga åtgärder satts in.

» Läs mer om belastningen av näringsämnen