Påväxtalger/bentiska kiselalger som miljöindikator

Bedömningen av vattenkvaliteten av svenska vattendrag med hjälp av fastsittande kiselalger

Kiselalger är bra indikatorer på vattenkvaliteten i rinnande vatten och används som bioindikatorer i många europeiska länder, liksom i bl.a. USA, Australien, Japan och Brasilien. De rekommenderas som bioindikatorer för de flesta typer av europeiska vattendrag i ett första utkast till en europeisk standard (Hering et al. 2006), samt i de svenska bedömningsgrunderna för miljökvalitet. I Sverige används ännu så länge endast kiselalger för att bedöma miljökvaliteten i rinnande vatten, men resultat från Centraleuropa tyder på att kiselalgsindex fungerar bra även i sjöar.

Varför är kiselalger lämpliga för att bedöma vattenkvaliteten?

• De finns nästan överallt, samt deras taxonomi och autekologi är väl dokumenterad
• Vanligtvis förekommer många arter i förhållande till andra organism­samhällen
• Varje art har ett preferensspektrum, med ett toleransoptimum, vilket ger mycket information om miljön de lever i
• De reagerar jämförelsevis snabbt på förändringar i miljön pga kort generationstid
• Trots den snabba responsen är responsen mer tidsintegrerad än vattenkemiska ”ögonblicksundersökningar”
• Provtagningen är förhållandevis enkel
• Proverna tål en längre tids lagring

Bedömningsgrunderna för miljökvalitet som baseras på kisel­algs­samman­sättningen i vattendrag använder sig av olika index, vilka i sin tur baseras på den relativa abundansen av de olika kisel­algs­arterna i ett prov, dvs på den procentuella förekomsten av de olika arterna. Detta är fullt tillräckligt för att bedöma vatten­kvaliteten.

Följande kiselalgsindex används i de nya bedömningsgrunderna för miljökvalitet:

• IPS (Indice de Polluo-sensibilité Spécifique [Cemagref 1982]), som är utvecklat för att visa näringstillståndet och graden av organisk förorening i ett vattendrag
• Stödparametrarna TDI (Trophic Diatom Index) och %PT (andelen föroreningstoleranta kiselalgsskal), vilka är framtagen för att visa näringsämnen (TDI) respektive organisk förorening (%PT) (Kelly 1995, 1998)
• Ett nyutvecklat surhetsindexet ACID (Andrén & Jarlman 2008) som används för att bedöma vattendragets surhet

Ramdirektivet för vatten ställer dessutom krav på en analys av den totala mängden påväxtalger, en analys som oftast inte tillför ytterliggare infor­ma­tion med tanke på den stora variationen av algbiomassan. Vill man möta vattendirektivets krav kan en översiktlig analys i fält av påväxtalgernas täck­ningsgrad göras (noteras i fältprotokoll). Förutom att analysera kisel­algs­samman­sättningen i påväxtsamhället, kan en kompletterande över­siktlig analys av samtliga ingående organism­grupper underlätta att särskilja vissa biologiska effekter, eftersom det även finns andra indikator­arter och indi­ka­tor­grupper än kisel­alger.