Växtplanktonanalys

Sammansättningen av växtplanktonsamhällen skiftar påtagligt i olika sjötyper och vid miljö­för­ändringar som t.ex. beror av eutrofiering, försurning och miljögifter. Analys av växt­plankton­samhällen ger därför information både om sjökaraktär och om effekter av olika typer av miljö­störningar. Information om total bio­volym, samt bio­volym per liter av alg­grupper och enskilda arter kan kombineras med fysikalisk-kemiska parametrar liksom med information om djur­plankton och botten­fauna. De två sist­nämnda grupperna är i sin tur beroende av växt­plankton­samhällets art­samman­sättning, bio­massa och närings­värde.

» Läs mer om växtplankton

Fyra huvudsyften med växtplanktonundersökningar

• Artanalys eller taxonomisk inventering för att belägga artrikedom och indikatorarter som kan betraktas som besvärsbildande som t.ex. giftproducerande cyanobakterier, kiselalger som sätter igen nät, slemproducerande alger, arter med besvärande massutvecklingar som ger upphov till lukt- och smakförändringar på råvatten, arter med ett hetero- eller mixotroft levnadssätt, arter som genom sin livsform indikerar en viss miljösituation.
• Analys av mängder och biovolym per liter av förekommande arter för att erhålla kvantitativa mått vid jämförelser i tid och rum, samt mellan olika sjöar.
• Analys av biovolymen av olika alggrupper. Särskilt intresse knyts till grupper som är indikatorer för olika miljöproblem som t ex vissa besvärsbildande grupper, kvävefixerande grupper, grupper som präglar försurade miljöer, grupper som används som föda för betare (zooplankton, ciliater, bottenfauna) och grupper med mixo- eller heterotroft levnadssätt.
• Analys av den totala biovolymen av planktiska alger. Den totala biovolymen alger per liter är vanligen relaterad till halten klorofyll a och till koncentrationen av fosfor.

Växtplanktonsamhället beskrivs vanligen med kvantitativ metodik kompletterad med håvprov som stödparameter. Många gånger är håvprovet nödvändigt för att man ska få ett anrikat material där artbestämningar lättare låter sig göras. För att få svar på speciella problem som bedömning av toxinproducerande arter, arter som fastnar i nät och vattenintag, alger som orsakar lukt och smak etc. ska provtagning utföras på det sätt som är relevant för problemet.

För tolkning av växtplanktondata är fysikalisk-kemiska data särskilt viktiga (temperatur- och skiktningsförhållanden, koncentrationer av närsalterna kväve och fosfor, kisel, ljusklimat, pH och alkalinitet) men också information om rådande betningstryck från zooplankton och fisk.

Kända problem i databaserna

Fram till och med 1991 analyserades endast dominerande arter i växtplanktonproverna. Detta innebär att sällsynta arter är underrepresenterade i analysresultaten för dessa prover, samt att det är svårt att använda mått som antalet arter och bio­diversitet på resultat från prov insamlade före 1992.

Nuvarande analysmetod

Gäller från och med januari 1992

Metod: Metod beskriven i Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning - Sötvatten - Växtplankton i sjöar (utg. 2010-02-18). 

Anm: Laboratoriet är ackrediterat av SWEDAC (styrelsen för teknisk ackreditering) enligt SS-EN 150/IEC  17025. Ackrediteringen omfattar provbehandling, analyser och primär resultatbehandling. Ackrediteringsnr 1208.

Tidigare analysmetoder

1970 01 - 1991 12

Metod: Metod beskriven som BIN P RO66 i Recipientkontroll vatten. 1. 1986. Undersökningsmetoder för basprogram. Metodbeskrivningar. - Naturvårdsverket rapport 3108.
Anm. Metoden avser analys av dominerande arter, vilket innebär att sällsynta arter är underrepresenterade, samt att det är svårt att använda mått som antalet arter och bio­diversitet.

1965 01 - 1969 12

Metod: Metod beskriven i Willén, T. (red.) 1969. Metodik vid biologiska sjöundersökningar. - Meddelanden från naturvårdsverkets limnologiska undersökning (Mälarundersökningen) 30: 41-44.
Anm. Metoden avser analys av dominerande arter, vilket innebär att sällsynta arter är underrepresenterade, samt att det är svårt att använda mått som antalet arter/biodiversitet.