«Tillbaka till listan 
Språk: Svenska
ISSN: 1654-0565
ISBN: 978-91-85735-23-5
Det är svårt att tänka sig något mer miljövänligt sätt att färdas än att ta sig fram till fots. Att gå är också ett färdsätt som de allra flesta människor använder sig av ofta och i olika syften, men som i jämförelse med andra trafikslag har tagit lite plats i planering och forskning. Med ett ökat intresse för hållbar utveckling och med en trend mot tätare städer är det naturligt att ge mer uppmärksamhet åt förutsättningarna för att gå och för de som går. Inte minst eftersom vi också vet att möjligheten vardagsmotion är viktig för folkhälsan. Det är bakgrunden till forskningsprojektet ”Planering och utformning för ett ökat gående – Systematisk förbättring av förutsättning i utemiljö för att färdas till fots” som startade 2010 och beräknas pågå till 2013. I projektet studeras hur gångtrafikanter väljer väg, varför vissa företeelser blir hindrande/upplevs som riskfyllda eller, tvärtom, lockar till att gå.
I den här rapporten redovisar vi en kvalitativ studie, som syftar till att beskriva gångtrafi kanters situation i några stadsmiljöer. Mer precist gäller det att få kunskap om förutsättningarna för att gå sett i ett brukarperspektiv och knutet till förutsättningarna i miljön. De metoder som har använts är ”deltagandekartering” (participative mapping) och fokusgruppssamtal. Frågor som belyses är: varför, var och vart man går och hur olika kategorier av fotgängare väljer att gå, samt vad omgivningen betyder i sammanhanget. Resultatet pekar ut faktorer som utifrån brukarnas perspektiv framstår som viktiga. Studien genomfördes Luleå, Västerås och Älmhult med grupper av tonåringar, förvärvsarbetande, föräldralediga respektive seniorer.
Resultaten pekar på att gående som färdsätt är viktigt för olika grupper människor och i olika sammanhang. Det är påfallande att vuxna och äldre är positiva till att gå för rekreation, motion och hälsa, och att det finns de som ser gående till vardagens nyttomål som en möjlighet att samtidigt motionera. Tidsbrist såväl som intresset för motion och hälsa kan här ses som nyckelfaktorer att ta hänsyn till i planering för ett ökat gående. Det är mindre säkert att ungdomar tycker det är viktigt att gå, men de går ofta ändå av praktiska skäl och för att träffa andra unga. Bra, strategiskt placerade mötesplatser skulle kunna locka dem att gå mer.
Omgivningens upplevelsevärden konkurrerar med kravet på jämnt underlag och god belysning när det gäller att vara viktigast som förutsättning för en gångvänlig miljö. Möjlighet att välja och variera behövs för att det inte ska vara enformigt för de som går mycket. Eff ektivitet och framkomlighet är viktigt för många personer som motionerar eller har bråttom till vardagsmål, men snabba vägar som delas med cyklister och mopedister blir lätt blir till problem för barnvagnsförare och många äldre. En alltför komplicerad miljö kan precis som en mörk och ödslig leda till osäkerhet och upplevd otrygghet. Det fi nns inga genvägar till en perfekt miljö för alla gåenderesor, utan det behövs anpassning till situationen: till platsens möjligheter och till de grupper som har intresse och behov av att färdas just där. Det krävs vidare insikt i att såväl rekreation, motion som transport är viktiga mål för de som går, och att många olika slags resor idag företas till fots, inte sällan på andra trafikanters villkor.