Doktorsavhandling av Bengt-Ove Rustas, HMH*
Helsädesensilage är ett grovfoder som vanligtvis ges till nötkreatur. Helsädesensilage kan göras av samtliga spannmålsslag men korn och havre är vanligast i Sverige medan vete är vanligast utomlands. Helsäd är en liten fodergröda i Sverige och odlas på en areal som motsvarar ca 5% av den areal som används till gräs och klöver. Helsäd består av hela spannmålsgrödan, ax och strå, och skördas innan spannmålskärnorna mognat. Det skördade materialet kan antingen hackas och läggas i en silo utan lufttillträde eller rullas ihop till balar som plastas in. Egenskaperna hos helsädesensilage påverkas i stor utsträckning av när spannmålen skördas. Vid skörd i ett tidigt utvecklingsstadium liknar helsäden en gräsgröda men efterhand som den mognar fylls spannmålskärnorna med stärkelse och fodret liknar alltmer en blandning av kärnor och halm.
I Sverige skördas mycket helsäd som rundbalsensilage medan den utomlands oftast hackas och läggs i silo. Det finns nästan inga undersökningar gjorda där man studerat skillnaden mellan långt och hackat helsädesensilage. Från studier med andra grovfodermedel vet man att hackning kan öka djurens konsumtion, t.ex. p.g.a. att det går snabbare att äta eller att djuren behöver kortare tid att idissla fodret. Syftet med den här avhandlingen var att studera hur mognadsstadium och hackning av helsäd påverkar smältbarheten, konsumtionen och tillväxten hos växande nötkreatur.
Konsumtion och smältbarhet studerades hos mjölkraskvigor som utfodrades med helsädesensilage av korn och vete som skördats vid axgång, mjölkmognad och degmognad. Större och mindre mjölkrasstutar utfodrades med helsädesensilage av korn varvid konsumtion och tillväxt studerades. Foderkonsumtion och ätbeteende studerades hos större mjölkrasstutar som utfodrades med långt och hackat helsädesensilage som skördats vid axgång och degmognad. Foderkonsumtion, foderselektion och tillväxt studerades hos unga mjölkrasstutar som utfodrades med långt eller hackat helsädesensilage skördat vid degmognad.
Resultaten visade att smältbarheten sjunker mellan axgång och mjölkmognad men förblir i stort sett oförändrad mellan mjölk- och degmognad. Överlag åt djuren mer när helsäden skördades vid degmognad jämfört med mjölkmognad och axgång. Det berodde på att ensilaget oftast var torrare vid degmognad och att fiberinnehållet var lägre. På grund av att de åt mer växte de djur som fick helsädesensilage skördat vid degmognad bättre än de som fick det som skördats vid mjölkmognad. Foderkonsumtionen ökade när helsäd som skördats vid degmognad hackades men hackning påverkade inte konsumtionen av det som skördats vid axgång.
Djuren åt snabbare av det hackade fodret men idisslingstiden påverkades inte. Ät och tuggningsmönstret hade inget inflytande på foderkonsumtionen. Den lägre konsumtionen av det långa helsädesensilaget skördat vid degmognad tycktes bero på att djuren ogillade de borst som finns på kornkärnor. De yngre stutarna tycktes känsligare för borsten än de äldre och sorterade i viss utsträckning bort kärnor och borts när de åt. Det skilde mer i konsumtion mellan långt och hackat ensilage hos de yngre djuren jämfört med de äldre. De yngre djuren som fick hackat ensilage växte betydligt bättre an de som fick långt p.g.a. att de åt mer. Sammanfattningsvis skall helsäd skördas antingen vid axgång när smältbarheten är högre eller vid degmognad när konsumtionen är högre. Om den skördas vid degmognad skall helsäden helst hackas åtminstone om den skall utfodras till yngre nötkreatur.
Läs hela avhandlingen i fulltext (pdf, engelska)
* Bengt-Ove Rustas arbetar nu på Institutionen för Husdjurens Utfodring och Vård.
Doktorsavhandling nr 2009:74
SLU, Institutionen för Husdjurens Miljö och Hälsa
Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap