Projektansvarig: Kjell Holtenius
Doktorand: Cecilia Kronqvist
Övriga medverkande: Rolf Spörndly, Madeleine Tråvén, Ulf Emanuelson
Bakgrund
Över 12000 av Sveriges kor veterinärbehandlas årligen för kalvningsförlamning. Det medför att sjukdomen är den näst vanligast rapporterade sjukdomen hos mjölkkor. Utöver dessa kor drabbas ett okänt antal kor av så kallad subklinisk hypokalcemi med nedsatt foderintag och störda digestionsfunktioner som följd. Detta påverkar avkastningen negativt och ökar risken för sekundära sjukdomar såsom kvarbliven efterbörd, löpmagsförskjutning, livmoder- och juverinflammation. Åtgärder som höjer kalciumnivån i blodet dagarna runt kalvning leder till ökad mjölkavkastning även i besättningar som inte har synbara problem med hypokalcemi. De årliga kostnaderna för Sveriges mjölkbönder för kalvningsförlamningar uppgår till över 30 miljoner kronor enligt dessa beräkningar men då ingår inte kostnader för sänkt mjölkproduktion och följdsjukdomar. Det är dock en stor variation i behandlingsfrekvens för kalvningsförlamning mellan besättningar. Det är väl dokumenterat att fodringsstrategin under sintiden har en stor betydelse för uppkomsten av hypokalcemi och kalvningsförlamning.
Två delstudier pågår:
I en case-control studie på besättningsnivå undersöker vi hur mineralhalten i sintidsfoderstaten påverkar sjukligheten i kalvningsförlamning. Tvåhundra besättningar med hög respektive låg sjuklighet i kalvningsförlamningar baserat på Svensk Mjölks djursjukdatabas har kontaktats. Besättningar med hög sjuklighet har haft minst 8,8 % årlig incidens av rapporterade kalvningsförlamningar under de senaste tre åren. Besättningar med låg incidens hade inga inrapporterade fall under motsvarande period. Totalt har 101 besättningar, av de 200 kontaktade, medverkat i enkäten. Djurägarna har fått svara på ett stort antal frågor om utfodrings- och skötselrutiner under sintiden. De har också fått lämna uppgifter om mineralinnehållet i de fodermedel som de använt under sintiden. Den statistiska bearbetningen av materialet pågår.
En annan delstudie syftar till att undersöka hur kalciumhalten i fodret under sintiden påverkar kons förmåga att anpassa sig till de omställningar i kalciumomsättningen som inträffar när mjölkproduktionen kommer i gång. Omkring 30 mjölkkor har studerats från sinläggning fram till en vecka efter kalvning. Korna fördelades i tre olika behandlingsgrupper. Grupperna utfodras med olika kalciumtillskott i form av foderkalk under de tre sista veckorna före beräknad kalvning. Kalciumhalten i de tre foderstaterna var 4,5, 9,0 respektive 13,5 g/kg torrsubstans för de tre behandlingarna. De preliminära resultaten tyder på att de kor som fodrades med den lägsta kalciumnivån under sintiden klarade omställningen till laktationen bäst. De inte fick en mindre markant sänkning av kalciumhalten i blodet än övriga kor de kritiska dygnen efter kalvning. De kor som fick den lägre kalciumgivan hade en större förmåga att mobilisera kalcium från benreserven under perioden runt kalvning vilket sannolikt bidrog till den effektivare omställningen.
I kommande studier vill vi studera interaktioner mellan magnesium och kalcium i sintidsutfodringen. Vi har preliminära resultat som tyder på att höga kalciumnivåer i sintidsfoderstaten hämmar magnesiumupptaget från magtarmkanalen så att korna för magnesiumbrist efter kalvning. Vidare tyder våra resultat på att de aktuella rekommendationerna för magnesium under sintiden är för låga.
Projektet finansieras med medel från Stiftelsen Lantbruksforskning
.