Ansvarig: Jan Bertilsson
Bakgrund
Enligt Jordbruksverket (2010) utgör jordbrukets andel av de svenska utsläppen av antropogena växthusgasutsläpp ca 18% av de totala utsläppen eller ca 12 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är mer än de 8,5 miljoner ton och 12-13 % av totalmängden som tidigare angetts, men inkluderar då både de utsläpp som rapporteras i jordbrukssektorn i den nationella utsläppsrapporteringen samt jordbrukets energianvändning och utsläpp och upptag i markanvändningen. Av de svenska växthusgasutsläppen utgör metan ca 30 %, till stor del från idisslarnas foderomsättning, s.k. enterisk metanproduktion. Beräkningarna av utsläppens storlek är behäftade med stora osäkerheter. Det gäller inte minst beräkningarna av enterisk metanproduktion hos idisslare. Vid inventeringar och rapporteringar, nationella såväl som internationella, används beräkningar som för nötkreatur bygger på förenklade samband med foderkonsumtionen och för övriga djurslag schablonsiffror, s.k. Tier 1. (Naturvårdsverket, 2010). Sverige har både nationella mål för utsläpp av växthusgaser, och internationella krav. Det är viktigt att dessa åtgärder vilar på vetenskaplig grund och att sifferunderlaget är så säkert som möjligt.
Mätningar av enterisk metanproduktion hos kor
I Sverige har direkta mätningar av djurens metanemission inte skett tidigare. Alla beräkningar grundar sig på teoretiska beräkningar. Vid institutionen för Husdjurens Utfodring och Vård, SLU, har under åren 2009-2010 en metod för mätning av den enteriska produktionen av metan genom användning av spårgas, SF6, utvecklats för svenska förhållanden (Danielsson, 2009). Vi har gjort mätningar i pågående produktionsförsök med mjölkkor. Projektet har skett i samarbete med institutionen för Mikrobiologi, SLU och Semiarid Prairie Agricultural Research Centre (SPARC, Swift Current, Saskatchewan, Canada.
Metanmätningarna går till så att en liten metallkapsel med en spårgas läggs ner i våmmen hos kor, antingen via våmfistel eller hos intakta kor genom matstrupen med hjälp av en ingivare. Som spårgas används svavelhexafluorid (SF6) som är helt inert och avges långsamt (några tusendals g/dygn) via ett permeabelt teflonmembran. Den totala mängden gas i behållaren är något gram. Mängden som avges av den individuella kapseln har kalibrerats under några månader före att kapseln läggs ner i våmmen. Uppsamling av spårgas samt metan och koldioxid sker via en slang som är fäst vid en grimma på djuret. Slangen mynnar i närheten av djurets mule. Prov på djurets utandningsluft sugs via slangen till en vakuumbehållare som sitter fäst i ett ok som tillverkats av PVC-rör. Med jämna mellanrum sugs luften in till behållaren. Efter ett dygn byts ok och vakuumbehållare. Gasen förs över till provrör (”vialer”) och analys sker av SF6, metan och koldioxid med gaskromatografi. Eftersom mängden avgiven svavelfluorid är exakt känd och avgivningen av metan och koldioxid antas följa spårgasen, så går mängden av de senare att beräkna utifrån deras proportion till svavelfluorid. Av publicerade undersökningar där metoden jämförts med totaluppsamling i respirationskammare, har mycket goda resultat uppnåtts (Grainger et al., 2007). En stor fördel är att metoden kan användas på djuren i deras vanliga miljö, utan alltför stor påverkan på deras normala beteende.
Totalt har mätningar gjorts inom ramen för fyra olika försök och med upp till 500 mätningar på individuella kor. Försöken speglar normala produktionsförhållanden för svenska kor, med varierade typer av foderstater och användning av vanligt förekommande fodermedel. Några av försöken finns sammanställda i form av examensarbeten (Danielsson, 2009; Yunta, 2010).
Hur ska resultaten användas?
Projektet har pågått sedan 2009. Nivån på de uppmätta metanemissionerna verkar rimliga i jämförelse med publicerade värden för jämförbara djurkategorier. Under 2011 görs en utvärdering av alla mätningar och dessa sätts i relation till publicerade internationella data. Det ideala skulle vara om data som finns tillgängliga på gårdarna, via t. ex utfodringsrådgivning, skulle gå att använda och data inte behöva insamlas separat. I slutrapporten kommer förslag att lämnas över hur beräkningarna ska göras för de djurkategorier som har störst betydelse ur växthusgassynpunkt.
Projektledaren Jan Bertilsson är medlem av Global Research Alliance, en allians som bildades efter ett regeringsinitiativ vid klimatkonferensen i Köpenhamn 2010. Genom detta har vi också stor tillgång till internationell forskning inom området och kan säkerställa att vi använder det bästa underlaget för våra antaganden och beräkningar.
Läs mer: