Sista disputationen inom MEKARN-projektet: Vattenhyacint som foder till ungnöt i Vietnam

Vattenhyacint (Eichhornia crassipes) är numera spridd i alla tropiska och subtropiska länder och betraktas som en av de mest invasiva* vattenväxterna på jorden. Forskning har mest varit inriktad på dess utrotning eftersom den förhindrar båttrafik och påverkar känsliga ekosystem i floder och dammar. Dess produktion, ensilerbarhet och användning som djurfoder har inte studerats närmare. Fodervärdet för vattenhyacint har ofta betraktats som begränsat och dess höga vattenhalt, ca 90 %, utgör ett problem vid skörd och konservering.

I många länder i Sydostasien används rishalm som foder och det har betydligt lägre fodervärde än vattenhyacint. I länder som Vietnam saknas det i stora områden areal för produktion av vallväxter.

Ho Than Tham har genomfört fyra försök i södra Vietnam. Han har studerat vattenhyacintens produktion och sammansättning, hur ensilering av vattenhyacint påverkas av olika tillsatser samt jämfört fodervärdet för färsk kontra ensilerad vattenhyacint som utfodras till växande nötkreatur.

Resultaten visade att skördeintervallets längd (4 till 7 veckor) hade betydligt mindre inverkan på vattenhyacintens sammansättning än vad som är fallet med vallväxter. Avkastningen låg i genomsnitt på ca 400 kg torrsubstans per hektar och vecka och innehållet av råprotein var högt, 18 till 20 % av torrsubstansen. Innehållet av råprotein i den rishalm som användes i försöket var 5 till 6 % av torrsubstansen.

I ensileringsförsöket förtorkades vattenhyacinten till en ts-halt av 24 % före ensilering i plastsäckar. Det bästa ensileringsresultatet uppnåddes vid tillsats av melass, riskli eller en kombination av melass, riskli och startkultur. Nötkreaturen i försöket uppskattade ensilerad vattenhyacint och i den högsta inblandningen utgjorde vattenhyacint >50 % av foderstaten. Smältbarheten var betydligt högre än för rishalmen, som utgjorde det huvudsakliga basfodret. Detta resulterade i ett tre gånger så högt intag av omsättbar energi i gruppen där hälften av fodret utgjordes av vattenhyacint, jämfört med foderstaten utan vattenhyacint.

När man utfodrade färsk vattenhyacint uppstod dock betydande problem, bl.a. med tendenser till trumsjuka och problem med att djuren åt mindre. Resultaten från denna avhandling visar att ensilerad vattenhyacint kan utgöra minst 50 % av fodret till växande ungnöt medan färsk vattenhyacint inte bör utgöra mer än 30 % av foderstaten. När man börjar utfodra färsk vattenhyacint behöver man tillvänja djuren under en längre period. 

* En invasiv art är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, som sprider sig av egen kraft, som skadar ekosystemet som de introducerats till, har negativa effekter på jordbruk och dylikt, åstadkommer ekonomisk skada, eller påverkar hälsan negativt hos djur och människor.