Avel och kläckning

Vid naturlig parning hålls hönsen i grupper på golv. Gruppstorlekarna kan här vara 1000-tals djur. I flocken finns ca 1 tupp per 10 hönor. Befruktade ägg insamlas varje dag från redena för vidare transport till något kläckeri. Befruktade ägg kan lagras (ackumuleras) under ca en vecka innan de läggs in i ruvmaskinen. Efter en parning lagras sperma i äggledaren för ca en veckas "behov". För att hönan ska fortsätta lägga befruktade ägg krävs alltså en ny parning efter ca en vecka. Man brukar samla ägg för kläckning då hönan är mellan 25 till ca 65 veckor gammal. En höna kan härvid bli mamma till 180-200 kycklingar.

 Ovan: Höns och tuppar tillsammans

I stället för naturlig parning använder sig många avelsföretag idag av artificiell inseminering. Härvid hålls hönor och tuppar skilda från varandra, en till tre i burar. Tupparna mjölkas regelbundet på sperma och hönorna insemineras via kloaken ca var femte dag under samma tidsperiod som vid naturlig parning. Genom att såväl avel som avkommebedömning under senare tid alltmer bedrivits i burmiljö har vi fått en anpassning av djurens förmåga att vistas och producera i denna miljö.

Svenska representanter för avelsföretagen importerar varje år daggamla kycklingar (tupp och hönlinjer) i form av s.k. grand parents (totalt ca 1000 per år). Genom korsning av dessa fås föräldrardjuren (parents, ca 100 000) till brukshönorna (ca 5.5 miljoner).

Ovan: Principerna för korsning mellan linjer (A-D) för att ge produktionsdjur (ABCD) 

De befruktade äggen ruvas med tjockändan upp under 18 dagar i ruvningsmaskiner under kontrollerad temperatur (37,0-38,0°C) och luftfuktighet. Äggen tippas automatiskt 90° varje dag för att gulan (embryot) skall hållas centrerad och inte fastna mot skalets insida eller komma i kontakt med den luftblåsa som bildas vid äggets tjockända. Därefter flyttas äggen över till kläckningsmaskiner och efter tre dagar kläcks de och kycklingarna kryper ut. Stora kläckerier kan härvid kläcka 10-tusentals kycklingar på en gång.

Efter kläckning könsorteras kycklingarna och tupparna avlivas. Könsorteringen bygger vanligen på att det finns små, små skillnader i utseendet av de yttre genitalorganen. För att se denna skillnad krävs ett skarpt och tränat öga samt stor fingerfärdighet. Av tradition har detta hantverk utvecklats till fulländning i Japan och inflyttade japaner står för det mesta av könsorteringen även i Sverige. En flink sorterare klarar ca 1200 kycklingar i timmen med en felprocent på max 4.

I Sverige finns idag tre  kläckeriföretag  som representerar avelsfirmorna Hy-Line, Lohmann resp. Bovans vilka levererar merparten av årsbehovet på ca 6 miljoner värphönskycklingar.