Beskrivning

Hälta och bensvaghet är ett uppmärksammat välfärdsproblem hos grisar i ekologisk produktion. Till viss del beror den höga andelen grisar med benproblem på infektion och inflammation i lederna, ofta orsakad av rödsjukebakterier som finns i jorden som grisarna bökar i. På senare tid har det dock visat sig att en stor del av grisarna från ekologiska grisbesättningar med benproblem lider av osteokondros. Osteokondros är en delvis ärftlig störning av broskkvalitén i lederna. Förekomsten skiljer ibland sig mellan olika raser, och låg förekomst av osteokondros ingår i avelsmålet i Sverige och Norge. 
 
Foto: Therese Ahlman
I ekologisk grisproduktion föder man i de allra flesta fall upp grisar av samma raser som i konventionell produktion. Dessa raser är framavlade för hög produktion i konventionell produktionsmiljö. Produktionsmiljön skiljer delvis mellan ekologisk och konventionell produktion, och belastningen på lederna är ofta högre för grisar i ekologisk produktion, vilket leder till allvarligare former av osteokondros.
 
Den vanligast förekommande faderrasen till slaktgrisar är Hampshire i Sverige och Duroc i Norge. Båda raserna är tillgängliga för producenter i båda länderna.  Det finns vetenskapliga och praktiska indikationer på att Durocgrisar har robustare ben, vilket skulle kunna leda till att de klarar av påfrestningarna i de ekologiska besättningarna bättre än Hampshiregrisar. För att undersöka detta ska vi i den här studien undersöka exteriör, benställningar, rörelser, ledanmärkningar vid slakt och produktion hos 500 Hampshire- och 500 Durocavkommor som fötts upp i ekologiska besättningar.

Mål

Målet med den här studien är att undersöka möjligheterna till att förbättra benhälsan hos grisar i ekologisk produktion genom byte av faderras till slaktgrisarna. 
 
Studien, som pågår 2011-2013, är ett samarbete mellan forskare vid Inst. för husdjursgenetik vid SLU (Anna Wallenbeck och Nils Lundeheim) och produktionsrådgivare (Maria Alarik). Studien finansieras av SLU EkoForsk.