Ett gemensamt steg mot ännu bättre hundforskning

Vad händer om man samlar genetiker, veterinärer, biologer, hunduppfödare och Svenska Kennelklubben (SKK) under ett och samma tak för att tillsammans hjälpas åt att komma vidare i forskningen om genetiska sjukdomar hos hundar? Något bra, tänkte vi och arrangerade en endagskonferens för nämnda grupper i mitten av november. Förhoppningsvis kommer vi att kunna göra om det nästa år igen.

Sedan några år tillbaka har det pågått intensiv forskning om hundgenetik i Uppsala. Den så kallade ”hundgruppen” består av ett 30-tal forskare från både SLU och Uppsala Universitet. I och med rekryteringen av professor Kerstin Lindblad-Toh finns även en stark koppling till Broad Institute i Boston, USA. Många av projekten ingår dessutom i ett stort EU-projekt, LUPA, som syftar till att använda hunden som modell för att finna genetiska orsakerna bakom en mängd ärftliga sjukdomar som även förekommer hos oss människor.

Hundarna som ingår i projekten är helt vanliga familjehundar, inte alls uppfödda i forskningssyfte. Det gör att man i projekten är helt beroende av hundägare, uppfödare och veterinärer för att få in blodprover från lämpliga individer. Vi har under åren samlat in mängder av prover och kommer att behöva ännu fler och det är därför viktigt för oss att ha en bra relation till hundsverige. Ett av våra syften med konferensen var att vi ville minska avståndet mellan forskare och hundar, skapa nya kontakter och dela med oss av det allra senaste inom de olika projekten.

Till konferensen kom ett 80-tal deltagare, mestadels representanter från olika rasklubbar, men även djurvårdare, veterinärer och flera personer från kennelklubben. Vi startade dagen med lite mer allmänna föredrag om vår verksamhet och hundgenetik; först ut var Åke Hedhammar som förklarade varför just Sverige har så bra förutsättningar för att bedriva den här typen av forskning. Katarina Sundberg förklarade sedan hur det går till när vi använder hunden som modell, Susanne Gustafsson beskrev hundbiobankens funktion och slutligen berättade Helena Rosenberg från SKK om deras syn på DNA-tester.

Eftermiddagen valde vi att göra i seminarieform i mindre grupper för att kunna få till så bra diskussioner som möjligt. Våra teman i de olika salarna täckte cancer, hjärt/kärlsjukdomar, autoimmuna -, metaboliska- och neurologiska sjukdomar via avelsindex för ledhälsa till den genetiska grunden för skillnader mellan hundraser. Projekten som diskuterades var till stor del utvalda för att passa de som anmält sig till konferensen. Det var med andra ord stor bredd på ämnena och alla seminarier var lika välbesökta.

Som vi hade hoppats ledde seminarierna till bra diskussioner och många intressanta frågor togs upp under dagen. Vi från hundgruppen är mycket nöjda med vad dagen gav och vi tror att detsamma gäller övriga deltagare, åtminstone om man får tro alla positiva kommentarer vi fått. Slutsatsen är att behovet av en sådan här träff verkligen fanns. Något liknande anordnades för 26 år sedan, men förhoppningsvis ska det inte ta lika lång tid till nästa gång!