Hönans DNA-sekvens publicerades redan för fem år sedan, men nu har en grupp forskare från bl a SLU och Uppsala Universitet kartlagt arvmassan hos åtta tamhönssorter och deras anmoder, den sydostasiatiska djungelhönan. Studien har koordinerats från Uppsala av husdjursgenetiks Leif Andersson, som även är professor på Uppsala Universitet. Den 10 mars i år publicerades studien i Nature.
De studier vi gör på höns och andra husdjur fungerar som modeller för att förstå de grundläggande principerna för hur evolution går till på molekylär nivå i naturen, eller hur människans evolution gått till. Den stora fördelen med husdjur är att vi kan göra korsningar och använda genetikens redskap för att med hög precision klarlägga vilka genetiska förändringar som är kopplad till en specifik egenskap, förklarar Leif Andersson.
- Vår nya studie gör kycklingen het som modellorganism både för evolutionsbiologisk forskning och för biomedicinsk forskning där man vill förstå geners funktion och betydelse för sjukdomstillstånd.
Ett spännande fynd var att forskarna kunde påvisa en mutation i TSHR-genen, som är av central betydelse för sköldkörtelns funktion men som också har en viktig roll när det gäller att bestämma när på året fåglar ska börja häcka samt när däggdjuren ska föda sina ungar.
Forskarna har skickligt utnyttjat de möjligheter som utvecklingen av ny DNA-teknik innebär för biologisk forskning. DNA-sekvenseringen har genomförts vid teknikplattformen Uppsala Genom Center, ledd av professor Ulf Gyllensten, medan lagring och analys av de enorma datamängderna gjordes vid Uppsala universitets beräkningscentrum UPPMAX, som leds av docent Ingela Nyström.
- Det är extra roligt att det varit möjligt att genomföra hela projektet här i Uppsala tack vare att vi byggt upp en effektiv infrastruktur för genomforskning, förklarar Leif Andersson.
|
Fakta: Två selektionslinjer av höns, som härstammar från en gemensam ursprungslinje, har ingått i studien. 1957 började professor Paul Siegel vid Virginia Polytechnic Institute and State University i USA att selektera den ena linjen för hög tillväxt och den andra för låg tillväxt.
Efter 40 generationers selektivt urval visar de två linjerna en nästan tiofaldig skillnad i kroppsvikt vid åtta veckors ålder, en dramatisk illustration av vad man kan åstadkomma med traditionell avel. De två linjerna används nu för att bättre förstå vilka gener som reglerar aptit och skillnader i tillväxthastighet. |