Minska förekomsten av bogsår hos suggor - avel för förbättrad djurvälfärd!

Bogsår är ett vanligt förekommande fenomen bland svenska suggor i grisningsstallarna. Att bogsår uppstår beror av flera faktorer.

Man har främst studerat olika miljöfaktorer men också effekten av suggans ålder, ras och hull. Väldigt lite har dock gjorts för att ta reda på om det finns ärftliga faktorer bakom förekomsten av bogsår.

I vår studie ville vi ta reda på om bogsår var ärftligt och om det fanns kopplingar till andra egenskaper som är viktiga för smågrisproduktionen, som smågrisarnas medelvikt vid tre veckors ålder och suggans hull vid avvänjning

Bogsår är ett vanligt förekommande fenomen bland svenska suggor i grisningsstallarna. Att bogsår uppstår beror av flera faktorer. Man har främst studerat olika miljöfaktorer men också effekten av suggans ålder, ras och hull. Väldigt lite har dock gjorts för att ta reda på om det finns ärftliga faktorer bakom förekomsten av bogsår. I vår studie ville vi ta reda på om bogsår var ärftligt och om det fanns kopplingar till andra egenskaper som är viktiga för smågrisproduktionen, som smågrisarnas medelvikt vid tre veckors ålder och suggans hull vid avvänjning.

I studien ingick 3503 norska lantrassuggor med totalt 4437 renrasiga kullar. Vi skattade arvbarheten för bogsår till 0.27. För suggans hull vid avvänjning och medelsmågrisvikten vid tre veckor var den skattade arvbarheten 0.13 respektive 0.20. Den genetiska korrelationen mellan bogsår och hull var negativ (-0.54). Suggor som är tunna vid avvänjning har lättare för att utveckla bogsår medan suggor i gott hull klarar sig bättre.

Den genetiska korrelationen mellan bogsår och medelsmågrisvikt var positiv och ogynnsam (0.36). Suggor som föder upp tunga smågrisar har lättare för att utveckla bogsår. Vi fann också att den genetiska korrelationen mellan suggans hull och medelsmågrisvikt var -0.31. Suggor som föder upp tunga smågrisar har sämre hull vid avvänjning.

Vår slutsats är att bogsår hos digivande suggor är ärftligt och högpresterande suggor med anlag för att föda upp stora, tunga kullar löper en ökad risk att utveckla bogsår. Det är viktigt att beakta bogsår i avelsprogrammet för att förbättra djurvälfärden, antingen genom att inkludera bogsår som en egenskap i avelsvärderingen eller genom att ta med egenskaper som är kopplade till utvecklingen av bogsår. Exempel på sådana egenskaper kan vara hull eller späckmått vid avvänjning.

Bogsårsstudien är utförd av Helena Lundgren, Birgit Zumbach (Interbull, tidigare Norsvin), Nils Lundeheim, Katja Grandinson, Odd Vangen (UMB, Norge), Dan Olsen (Norsvin) och Lotta Rydhmer. Vi fortsätter att arbeta med bogsår, nu med svenskt material. Det tycks finnas skillnader mellan olika raser när det gäller bogsår och därför börjar vi nu samla uppgifter från svenska yorkshiresuggor, i samarbete med Quality Genetics.