En typ av virus som kallas retrovirus har förmågan att inte bara ta sig in i en värdorganism utan också foga in sig i dess arvsmassa. Därefter kan retroviruset kopieras till nya celler. Om retroviruset fogas in i arvsmassan hos en könscell (spermie eller äggcell) som blir fertiliserad kan retroviruset nedärvas till avkomman som en del av värddjurets egen arvsmassa. De kallas då endogena retrovirus och de finns hos alla ryggradsdjur och växter som studerats.
Väl på plats i värdens arvsmassa ingår de i den genetiska koden och retrovirusets egna proteiner (som bygger upp nya viruspartiklar) tillverkas inne i värden. Själva infektionen avtar oftast snabbt eftersom retrovirusets eget DNA snabbt förändras och blir inaktivt. I generation efter generation finns sedan resterna av det integrerade DNA:t kvar som fotavtryck och skvallrar om gamla virusinfektioner som drabbat arten. Vissa endogena retrovirus kan ha störande effekter i värdens arvsmassa och har visat sig både spela en viktig evolutionär roll samt påverka uppkomsten av genetiska sjukdomar.
Forskare från hundgruppen på SLU/Uppsala universitet har sökt igenom hundens arvsmassa efter dessa artspecifika spår av endogena retrovirus. Detta är den första analysen som gjorts av förekomsten av retrovirus hos en art som tillhör gruppen karnivorer. När de jämförde resultaten från hundens arvsmassa med analyser som tidigare gjorts hos människor fann de en överraskande stor skillnad. Hos hund består endast 0.15 % av arvsmassan av DNA med retroviralt ursprung medan det hos människor utgör hela 8 % av arvsmassan. I den genetiska koden finns inbyggda funktioner som ska skydda arvsmassan mot skadliga förändringar och behålla arvsmassans stabilitet.
Den tydliga skillnaden mellan hund och människa som forskarna upptäckte speglar troligen olika arters skiftande förmåga att skydda sig mot integrering av retrovirus och möjligheten att inaktivera dem efter att de fogats in i arvsmassan. Spridningen av retrovirus i hundens arvsmassa visade sig heller inte jämt fördelad utan vissa regioner saknar helt dessa avtryck medan andra delar av arvsmassan hade hög andel endogena retrovirus. Forskarna fann även bevis för selektion mot infogade retrovirus som löper i samma riktning som värdens egna gener och därför kan påverka den genetiska koden mer än de som löper i motsatt riktning. Retrovirus är ofta artspecifika och använder bara en art som värddjur. Det förekommer dock att de sprids till nya arter och kan då få allvarliga konsekvenser hos den nya värdarten då den nya värden saknar skydd mot viruset. Detta har skett i fallet med HIV-1 som orsakar AIDS och som människan med stor sannolikhet har fått från schimpansen där viruset ej orsakar sjukdom. Kunskap om i vilken utsträckning retrovirus kan spridas mellan arter och i vilken mån sådana kan vara sjukdomsframkallande är begränsad.
Noggranna studier av endogena retrovirus hos våra husdjur och vilka retrovirus som är nya och potentiellt aktiva, är därför mycket viktigt. Tidigare har endogena retrovirus från gris visat sig kunna infektera celler från människa vilket innebär en risk i samband med xenotransplantation mellan gris och människa. I den aktuella studien identifierades en ny grupp av retrovirus i hundens arvsmassa som påminner mycket om de som tidigare endast hittats hos människor. Forskarna menar att dessa är möjliga exempel på retrovirus som har utvidgat sitt val av värd och säkerligen avspeglas här den nära kontakt som funnits mellan människor och hundar de senaste 10 000 åren. Fortsatt forskning pågår nu för att öka kunskapen om dessa retrovirus.