Avdelningen för reproduktion i ett historiskt perspektiv

Avdelningen för obstetrik konstituerades 1907. Då överfördes nämligen detta ämnesområde från professuren i ”kirurgi och obstetrik” till ett lektorat i obstetrik. Den förste innehavaren av lektoratet var Harry Stålfors. Den Ambulatoriska kliniken inrättades 1866. Dess förste lärare, Ernst Johan Morell, utnämndes 1868 till professor i husdjursskötsel och tillika chef för den ambulatoriska kliniken. 1904 erhöll Stålfors en nyinrättad adjunkttjänst vid den ambulatoriska kliniken och 1907 blev han också formellt chef för denna avdelning. Före 1911 redovisas avdelningarna för obstetrik respektive ambulatoriska klinik var för sig, men i årsberättelsen för 1911/12 används beteckningen ”avdelningen för obstetrik och ambulatorisk klinik” för att två år senare ändras till ”institutionen för obstetrik och ambulatorisk klinik”. Från och med 1915 ändras beteckningen återigen och nu till ”institutionen för bujatrik, obstetrik och ambulatorisk klinik”. Statsmakterna hade nämligen då beviljat medel till inrättande av en ny institution med dessa ansvarsområden. Undervisningsansvaret för bujatrik (idisslarnas medicinska sjukdomar) överflyttades då från professuren i medicin till professuren vid den nybildade institutionen. Harry Stålfors blev den förste innehavaren av denna professur. Stålfors är bl. a. känd för att ha infört förlossningsövningar med döda kalvar i lådfantomer – konstruerade för första gången av instrumentfirman Stille efter Stålfors geniala anvisningar.
I samband med upprustningen av Veterinärhögskolan 1949 inrättades in ny institution för bujatriken. De kvarstående delarna av den tidigare institutionen (obstetrik, gynekologi, andrologi, artificiell insemination och ambulatorisk klinik) fick nu benämningen ”institutionen för obstetrik och gynekologi” (OG).

En annan verksamhetsgren vid institutionen för OG, som initierades av den dynamiske Lagerlöf, var en omfattande internationell kursverksamhet inom husdjursreproduktion för veterinärer från utvecklingsländer. Kurserna, som bedrevs under perioden 1954-1993, omfattade ett läsår och efter avslutad kurs vid SIPAR (Swedish International Programme on Animal Reproduction) – benämning på denna sektion vid OG - tilldelades deltagarna ett diplom som berättigade vederbörande till titeln Fellow of the Royal Veterinary College, Sweden (FRVC). Under Ingemar Settergrens tid som kursledare vid SIPAR (från 1971) utvidgades programmet med en 2-månaders kurs ”Technical Management of Artificial Insemination Programmes” för veterinärer och husdjursagronomer från utvecklingsländer. Då de internationella 9-månaderskurserna upphörde utarbetades ett ”Master of Science Programme in Veterinary Medicine for International Students”. SIPAR utsågs att leda och administrera det nya magisterprogrammet för utländska veterinärer under perioden 1998-2007.