Världens första veterinärmedicinska läroanstalt grundades i Lyon i Frankrike 1762. Tack vare uppbackning av Carl von Linné och statsmakternas samtycke kunde tre svenska stipendiater skickas till Lyon 1763 för utbildning i ”Art vétérinaire”. Tolv år senare hade Linnés favoritelev Peter Hernquist, ”den svenska veterinärmedicinens fader”, återvänt och kunde börja utbilda lärjungar på Brogården i Skara. Veterinärinrättningens födelseattest är daterad till den 8 maj 1775.
År 1821 öppnades en ny veterinärinrättning i Stockholm. Veterinärutbildningen bedrevs sedan parallellt i Skara och Stockholm fram till 1889 då den sista veterinärexamen i Skara förrättades. Ett nytt veterinärinstitut hade invigts 1880 i närheten av Karlaplan i Stockholm. Då lokalerna snabbt blev omoderna kom redan 1906 ett riksdagsbeslut om att ett nytt veterinärinstitut, som kom att invigas 1912, skulle byggas vid Brunnsviken i Stockholm.
Detalj ur Hernquists boskapsapotek, Veterinärmuseet i Skara. Foto: Vanja Sandgren
Genom en ändring i stadgarna blev veterinärinstitutet till veterinärhögskola 1914. I stadgarna slogs fast att veterinärhögskolan skulle ”meddela en på forskning grundad redovisning i alla för en fullständig veterinärutbildning erforderliga ämnen”. Veterinärhögskolan hamnade därmed på samma nivå som universiteten i Uppsala och Lund.
Under 1960- och 1970-talen fördes en utlokaliseringspolitik som bland annat resulterade i att en närmare integration av veterinärmedicinen och lantbruksvetenskapen undersöktes. År 1965 tillsattes en veterinärmedicinsk utredning för att belysa olika aspekter av denna integrationstanke. Utredningen resulterade i ett förslag att flytta veterinärhögskolan till Uppsala för att där integreras med skogshögskolan och lantbrukshögskolan till Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Flyttbeslutet fattades i riksdagen i februari 1970 och genomfördes 1974-1978. Den första flyttomgången 1974 gick till husjursvetenskapligt centrum (HVC) på Ultuna och biomedicinskt centrum (BMC) på artillerifältet vid Polacksbacken. Samma år invigdes också anläggningen på Kungsängen för forskning och försök med nötkreatur samt anläggningarna på Lövsta för gris, fjäderfä, får och pälsdjur. År 1976 följde institutionerna på klinikcentrum (KC) efter till Uppsala och slutligen statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) 1980.
När SLU bildades 1977 levde veterinär-, lantbruks- och skogshögskolorna kvar i form av egna fakulteter. Personer yrkesverksamma inom husdjursvetenskap hamnade på L-fakulteten medan yrkesverksamma inom veterinärmedicin hamnade på V-fakulteten. En omorganisering av SLU 2004 ledde till att det mesta av den djurrelaterade verksamheten samlades i en och samma fakultet – den nybildade fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap.