Sveriges lantbruksuniversitet
Swedish University of Agricultural Sciences
Sveriges lantbruksuniversitet
Swedish University of Agricultural Sciences

Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi

Sveriges lantbruksuniversitet
Swedish University of Agricultural Sciences

2015-11-24

Större artvariation i skogen ger något mildare svampsjukdomar på barrträd

Det försiggår ett intrikat samspel mellan svamparna och träden i skogen. I en ny avhandling från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi undersöker Diem Nguyen hur artvariationen bland träden påverkar svampsamhällets sammansättning, och vilken effekt det har på förekomsten av svampsjukdomar.

Diem Nguyen tar prover på en gran för att se om barren är drabbade av några svampsjukdomar. Foto: Sigrid Berger.

Den som promenerar i skogen undgår inte att påverkas av den speciella stämning som råder i trädens mäktiga salar, men lika påtagligt är hur denna stämning växlar mellan olika skogstyper. Det dystra dunklet i den enformiga planterade granskogen, som liksom förbyts i trolsk sagovärld om bara barrträden blandas upp med några björkar eller aspar. Därifrån är det ändå ett långt kliv till bokskogens majestätiskt höga tak och lövtäckta golv, eller till de luftiga, ljusa lövskogarna med sina mattor av vitsippor. Att dessa skogar är så väldigt olika beror nästan enbart på vilka trädslag de innehåller.

Denna variationsrikedom, eller brist därav, är dock inte enbart av betydelse för känslan när man vistas i skogen. I sig själv förmodas den även påverka en mängd skeenden och naturliga förutsättningar. En artrik skog anses innebär ett mer omväxlande djurliv, och en snabbare näringscirkulation i marken. Den är också mindre känslig för störningar, som en ny skadegörare, svåra stormar eller en särskilt sträng vargavinter. Ju större artrikedomen är, desto mer varierad är motståndskraften mot störningen. Dessutom är sannolikheten för organismer med överlappande funktioner i ekosystemet större, vilket gör att den artrika skogen snabbare återhämtar sig. I det motsatta extremfallet, exempelvis en skog enbart bestående av gran, kan hela skogen utplånas av en enda storm eller nyanländ aggressiv skadegörare för vilken träden aldrig utvecklat något försvar.

Mot somliga sådana skadegörare, exempelvis svampar som särskilt inriktar sig på en enskild art, är förstås den planterade blandskogen att föredra framför monokulturen. Samtidigt finns många skadegörare, framförallt bland rostsvamparna, som förutom den art de parasiterar på även behöver en alternativ värd. Somliga svampar har åtskilliga sådana alternativa värdar, varav många ofta inte är kända. I försvaret mot dessa angripare är således monokulturen en fördel. Det vore således rimligt att förvänta sig att skogens artrikedom är av betydelse för dess svampflora, men det är idag ingalunda känt exakt hur detta samspel ser ut. Detta är emellertid väsentlig kunskap för att bättre förstå de potentiella förändringar en minskande biodiverstitet i skogen skulle medföra.

Prov från en lövskog bärs iväg. Foto: Vera Holland.

Undersökningar från Spanien till Finland

Denna komplexa fråga belyses i en ny avhandling från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, författad av Diem Nguyen. För att kunna göra storskaliga jämförelser över hela Europa etablerade ett forskarkonsortium, i vilket Diem Nguyen ingått, undersökningsplatser i sex europeiska skogar, belägna i Finland, Polen, Tyskland, Rumänien, Italien och Spanien. I var och en av dessa har mindre undersökningsområden upprättats med varierande antal trädslag, från ett till fem.

"Dessa standardiserade undersökningsskogar gjorde det möjligt att ställa samma hypoteser i sex länder samtidigt", säger Diem. "Vår första hypotes var att en stigande artrikedom bland skogsträd minskar skadeeffekten från patogena skogssvampar.”

Diem Nguyen och hennes kollegor genomsökte blad eller barr från alla artrikedomsnivåerna i alla sex undersökningsskogarna efter fyra olika kända sjukdomssymptom, bladfläckssjuka, tallskytte, mjöldagg och rost. Symptomen var i allmänhet vanligast i Finland, och ovanligast i Rumänien och Spanien.
De sex försöksskogar som används i avhandlingen. Den öppna cirkeln i Finland representerar platsen för björkstudien.

Varierad barrskog att föredra

”Vi ser dock inget entydigt stöd för hypotesen att större artrikedom ger mindre skador, utan snarare en variation beroende på ort och typ av trädslag", säger Diem Nguyen. "Det mest intressanta är kanske att bland barrträd verkar sjukdomssymptomen minska med stigande artrikedomen. Minskningen gällde även som generell trend i sydeuropeisk skog i allmänhet. Däremot är det tvärtom i norra Europa och bland lövträd - där gynnas istället skadegörarna av en större artrikedom i skogen. Men även om effekten är signifikant, är den inte så stor. Det kan rekommenderas att eftersträva större artrikedom bland odlade barrträd, men man ska veta att det sannolikt finns andra faktorer som har större inverkan på sjukdomarna.”

Diem Nguyens nästa hypotes var att svampsamhället i stort, dvs inte bara patogenerna, skulle påverkas av högre diversitet av träd i skogen.

"Vi fokuserade på svampsamhällena i granbarr och på björklöv. Samtidigt, för gran, tittade vi också på hur samhället påverkades av latituden, dvs hur långt norrut skogen växte."

Ingen skillnad för svampsamhället

Forskarna använde DNA-analys för att identifiera svampsamhällen i gran i undersökningsskogarna i Finland, Polen, Tyskland och Rumänien. Björk undersöktes enbart i Finland. Det visade sig i studien att skillnaderna inom respektive skog var ganska liten, det vill säga, den lokala artvariationen hade liten inverkan på svampsamhället, både i gran och björk. Endast i den tyska skogen kunde en signifikant effekt påvisas, även om några enskilda svamparter visade sig påverkas individuellt av artsammansättningen i skogen. Inte heller latituden påverkade svamparnas artrikedom; ingen signifikant skillnad kunde noteras mellan Finland och övriga Europa. Däremot påverkade latituden själva samhällsstrukturen, dvs svamparternas inbördes proportionella förekomst. Det finländska samhället var här vitt skilt från de övriga.

”Sammanfattningsvis visar min avhandling att den eventuella kopplingen mellan artrikedom bland träd och artrikedom bland trädlevande svampar är svår att kartlägga. De flesta skillnader som framträder är i lokal skala eller för enskilda svamparter, inte för hela samhället”, säger Diem. ”När vi istället tittar på trädvariationens inverkan på sjukdomssymptom visar studierna däremot att i barrträd, sett generellt över hela Europa, finns en signifikant effekt, även om den inte är särskild stor. Denna effekt finns även för skogar generellt i södra Europa.”

Kontakt

diem.nguyen@slu.se

Publicerat av: marten.lind@slu.se
 

Sök bland nyheter

Från datum:
dag månad år

Till datum:
dag månad år

Ange ett sökord:


SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, har verksamhet över hela Sverige. Huvudorter är Alnarp, Uppsala och Umeå.
Tel: 018-67 10 00 • Fax: 018-67 20 00 • Org nr: 202100-2817 • Om webbplatsen