Banvallens mikrober renar

När banvallar besprutas med ogräsmedel (idag endast glyfosat) kan grundvattnet och den omgivande vegetationen skadas. För att minska risken för utlakning gäller det därför att välja en lättnedbrytbar herbicid och att hålla nere dosen. Ett sätt att minska dosen kan vara att använda utrustning som bara behandlar just de ställen där ogräset frodas i spåret. Där är också chansen störst att mikroorganismerna i banvallen snabbt kan bryta ner de kemiska resterna, enligt Harald Cederlund vid SLU.

Han har i sitt doktorsarbete funnit att mikroorganismerna i banvallar är mycket få jämfört med i åkermark. Mikroorganismerna är flest där det ligger löv eller där det växer ogräs, dvs. där halten av organiskt material är högt. Om bekämpningsmedlet är av en typ som bryts ner passivt av mikrober, som livnär sig på annat, t.ex. det tidigare använda diuron (Karmex 80), går det oftast mycket långsamt. Om herbiciden i stället är sådan att den utgör huvudnäring för de nedbrytande mikroberna, t.ex. MCPA, förökas dessa och nedbrytningen går fortare år efter år.

För att försäkra sig om att herbiciden bryts ned överallt i spåret skulle man kunna sprida en nedbrytande bakterie, i samband med eller direkt efter besprutningen. Forskning med fokus på att isolera och formulera mikroorganismer som bryter ned bekämpningsmedel pågår inom forskningsprogrammet "Domesticering av mikroorganismer" vid institutionen för mikrobiologi. Man hoppas kunna göra fältförsök på banvallar inom några år.