Enklare bedöma aluminiumrisk

Det är viktigt att veta vilken form av aluminium som finns i ett vattendrag. Oorganiskt aluminium är den form som är farligast för livet i vattnet. Men analyser av aluminium är dyra och komplicerade.

Neil Cory har i sin doktorsavhandling utvecklat en metod för att enklare och billigare bedöma var det finns risk för höga halter av oorganiskt aluminium. Metoden baseras på analyser som regelbundet görs inom den nationella miljöövervakningen.

– För att uppskatta hur mycket oorganiskt aluminium som finns behöver vi bland annat veta vattnets totala aluminiumhalt, pH-värde och halt av organiskt kol, berättar Neil Cory.

Utifrån dessa data kan forskarna avgöra i vilken riskklass ett vattendrag befinner sig. Denna klassificering ska användas av Naturvårdsverket som en del i miljöövervakningen av sjöar och vattendrag.

Stor minskning av aluminium sedan 1970-talet
Med hjälp av beräkningsmetoden har Neil sett att halten av oorganiskt aluminium i vattendrag har minskar tiofalt sedan 1970-talet. I Krycklans försöksområde i Västerbotten uppskattar han att ungefär 36 procent av vattenproverna idag har en högre aluminiumhalt än vad känsliga arter tål. På 1970-talet var den siffran 86 procent.

– Denna stora minskning är väldigt positiv. Men det kan ta mycket längre tid för den biologiska återhämtningen än den kemiska. Känsliga vattendrag befinner sig i en process med att återhämta sig efter den stora stress som de blivit utsatta för tidigare. Vi vet inte exakt hur ekosystemet såg ut förut, och det gör det svårt att bedöma om vi kan komma tillbaka till ett naturligt tillstånd, säger Neil Cory.

Försurning ger farligt aluminium
Den fiskdöd som skett i försurade vatten beror på en kombination av aluminium och försurning. Vid försurning löses aluminium ut i vattnet och den farliga oorganiska formen av metallen bildas. Detta aluminium kan sätta sig på gälarna hos fiskarna. På så sätt störs både fiskarnas andning och saltreglering. Fiskdöden har ofta uppstått i samband med tillfälliga starka försurningar, som bildas vid till exempel vårfloder.

Minskningen av aluminiumhalten som Neil Cory beräknat beror på att vattendragen blivit mindre sura. Det är främst utsläppen av svavel som bidragit till det sura nedfallet. Ansträngningarna för att minska svavelutsläppen har nu gett resultat. I vattendragen börjar aluminiumhalterna närma sig de naturliga.

– Nästa steg är att ta reda på vilka halter som egentligen är de naturliga. Det behöver vi veta för att kunna gå vidare med arbetet för att minska försurningen och det farliga aluminiumet, säger Neil Cory.