NILS fyller en kunskapslucka

Många arter är beroende av speciella livsmiljöer för sin överlevnad. Stenskvättan häckar i stengärdsgårdar men söker föda i betesmarker. Vad händer med stenskvättan om dessa miljöer försvinner?

Det kan kanske Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram NILS, Nationell Inventering av Landskapet i Sverige, svara på. Tanken med NILS är att det ska betrakta Sverige lite från ovan och bidra med grundkunskap om hur landskapet ser ut och förändras. Främst vill man studera förutsättningarna för biologisk mångfald, det vill säga öka kännedomen om arterna som lever i landskapets olika livsmiljöer.

- NILS behövs för att vi ska få en heltäckande kartläggning av Sveriges alla naturtyper. Vi fyller en lucka som finns vad gäller kunskap om hur det ser ut i vårt land, berättar Sture Sundquist som är ansvarig för NILS och verksam vid institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik i Umeå.

Besöker landmiljöer

NILS använder sig av både flygbildstolkning och fältbesök i sin övervakning. Man intresserar sig särskilt för strukturer i landskapet som bäckar, diken, stränder, transportleder, t.ex. stigar, vägar och körspår, samt skogskanter. Dessa olika strukturer är betydelsefulla för många arters överlevnad.

- Vi letar inte aktivt efter rödlistade arter när vi är ute i fält, eftersom de är så sällsynt förekommande. Istället har vi valt att använda oss av indikatorarter, som tillsammans med landskapets struktur och funktion hjälper oss bedöma förutsättningarna för sällsynta arter och biologisk mångfald, säger Sture Sundquist.

NILS besöker jordbruksmarken, skogen, våtmarkerna, fjällen och bebyggda miljöer i ett stickprov av slumpvis utvalda rutor. Stickprovet är som tätast i jordbruksbygder och fjällen, eftersom skogsbygderna sedan tidigare övervakas noga genom Riksinventeringen av Skog (RIS).

Andra program kan haka på

Programmet har tagits fram av personal från SLU, Umeå universitet och Stockholms universitet. Till stöd under utvecklingsarbetet hade man en referensgrupp med experter och representanter från Boverket, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, SCB, Länsstyrelserna. Centrum för biologisk mångfald vid SLU deltog också i utvecklingsarbetet.

NILS startade år 2003 och de första resultaten börjar nu komma. Tänkta användare av informationen är myndigheter, intresseorganisationer och forskare.

- NILS är ett heltäckande, generellt program och tanken är att andra forskningsprojekt och miljöövervakningsprogram ska kunna haka på NILS och dra nytta av de miljödata som NILS tar fram. Det ser jag som en viktig funktion i NILS, säger Ola Inghe på Naturvårdsverket som är en av initiativtagarna till NILS.

Hur ser det då ut för stenskvättan? Ja, en sak kan NILS svara på. Den har 16 300 mil stengärdsgårdar där den kan söka bo. För vidare resultat får man vänta till år 2008 då samtliga stickprovsområden är inventerade.

Text: Ulla Sandqvist