Barn mår bra av att vara ute och röra på sig. Tack vare nya metoder att studera barns lek börjar vi veta mer om hur barns utemiljö i städerna bör vara utformad. Lekplatsen ska vara stor, lummig och kuperad. Den bör också innehålla "ostädade" stråk där barns egna platser och hemliga kojor får finnas.
Barn som vistas mycket ute får bättre motorik och fantasi, rör sig mera och koncentrerar sig bättre än barn som vistas inne större delen av dagen. Förr var det självklart att barnen var ute och lekte - det fanns för lite plats inomhus. Nu finns det mycket utrymme inne, och datorer, TV-tittande och organiserade fritidsaktiviteter tar upp mycket av deras tid.
Detta förändrade levnadssätt gör att fysisk ohälsa, bland annat övervikt, kommer allt tidigare i åldrarna. I städerna finns det i nuläget inte tillräckligt med stora och spännande ytor för barn att röra sig på. Hälsoeffekterna av utevistelse är stora och utelek kan också öka självtilliten och ge stunder med stort välbefinnande.
För att skapa förutsättningar för att barn ska vilja vara ute och leka måste den fysiska miljön planeras sett i barnens perspektiv. De rättigheter som barn och ungdomar tillförskrivs, både i FN:s barnkonvention och i Agenda 21 vad gäller miljö och utveckling, är en viktig utgångspunkt.
Att ta reda på vad barnen vill
Många planerare inom kommunerna drar sig dock för att ta hänsyn till barns åsikter, vanor och intressen i stadens utemiljö, eftersom det är så svårt att få en bild av vad de önskar. Det har saknats ett enkelt verktyg för detta.
Men nu har Ulla Berglund och Kerstin Nordin utvecklat en kartbaserad metod för fysisk planering med barn och unga i centrum. Forskarna är verksamma vid institutionen för stad och land, SLU i Uppsala. Utvecklingsarbetet har genomförts med mellan- och högstadieelever vid fem skolor i Stockholm.
- Målet för forskningsprojektet har varit att utveckla en metod som både är barnvänlig, lärarvänlig och planeringsvänlig, säger Ulla Berglund.
Barnkartor hjälp i planeringen
Planeringsverktyget kallas "Barnkartor i GIS". I ett GIS (geografiskt informationssystem) visas kartor på en bildskärm Till kartan kopplas frågor om utemiljön som barn besvarar genom att själva rita och skriva i datorn. Lärarna svarar på samma sätt på frågor för skolans räkning.
Med dessa barnkartor kan planerarna få tillgång till barnens kunskap om och intresse för sin närmiljö på många olika teman. Det gäller t.ex. barnens favoritplatser eller farliga platser, var man träffar kompisar och förslag till förändringar. Vilka vägar som barnen använder för att ta sig till skolan och vilka platser som skolan använder för undervisning och transport är annat som redovisas.
- Den här metoden gör det möjligt att öka barns inflytande på utemiljön, säger Ulla Berglund. Sedan har planerarna och politikerna ansvaret för att använda kunskapen med den respekt som barnkonventionen kräver.
Förskolemiljö påverkar hälsan
Fredrika Mårtensson är miljöpsykolog och har tidigare disputerat på avhandlingen "Landskapet i leken" vid institutionen för landskapsplanering, SLU i Alnarp. Hon använde sig av videoinspelningar för att studera hur barn rör sig och hur lekar uppstår i samspel med den fysiska miljön.
- Det är det fysiska som är den röda tråden i utomhusleken, berättar Fredrika Mårtensson. Barnen kommunicerar mer med kropp och omgivning än med ord. Naturen, där det finns så mycket att ”greja med” och fantisera kring, spelar en viktig roll i denna lek.
Trots alla omvittnade hälsofördelar är det tyvärr inte helt riskfritt för barn att vistas ute. Överexponering för UV-strålning i unga år medför nämligen ökad risk för hudcancer. På våren vistas barnen för mycket ute i sandlådor och på andra ställen som saknar skugga. Där exponeras de för kraftigt av solljus.
Rörelse och skugga under träden
Nyligen deltog Fredrika Mårtensson i ett projekt kallat SCAMPER. Studien var ett samarbete mellan bland annat Stockholms läns landsting, Statens strålskyddsinstitut, och SLU.
Ett par hundra barn på elva förskolor i Stockholm fick bära stegräknare under sin spontana lek, samtidigt som UV-strålningen mättes på de olika platserna under tolv lekdagar.
Det visade sig att på gårdar som är stora, kuperade och med mycket buskar och träd rörde sig barnen mer. I genomsnitt rörde sig barnen där fyra steg mer per minut än barn i mindre och sterilare utemiljöer. Risken är också mindre att barnen ska utveckla hudcancer i skuggiga miljöer.
Forskarna har identifierat utemiljöer, där det både finns möjlighet till mycket fysisk aktivitet och där UV-exponeringen var acceptabel. Nu undersöker de om utomhusleken har fler hälsoeffekter. Några av slutsatserna i studien är att man i kommunerna bör tänka på att behålla spontant uppväxande småträd i barnens utemiljö, och att placera gungor och sandlådor i trädskugga. Man måste också se till så att barns rörliga utomhuslekar får tillräckligt med ytor mellan husen.
Behovet av hemlisar
En viktig aspekt av fysisk planering för barn i städer är att barn ska kunna hitta och skapa sina egna platser med de byggnadsmaterial som står till buds, t.ex. grenar, ris, stenar och jord.
Maria Kylin är landskapsarkitekt vid SLU i Alnarp och har i sin avhandling i detalj studerat barnens egna platser. Överallt i världen leker barn i kojor, som är mer eller mindre hemliga för andra kompisar eller för vuxna. Kojor kan också vara öppnare och mer sociala, där många får komma in och leka. Hon påpekar att vuxna uppfattar och beskriver den fysiska miljön annorlunda än barn.
- Barn berättar om sin koja genom att säga vad de gör där och hur det känns, medan vuxna beskriver kojans konstruktion, funktion och hur det ser ut. För att få veta hur barnen upplever miljön gäller det alltså att fråga på rätt sätt.
Maria Kylin betonar att det i staden måste finnas områden och stråk där barnen själva kan utforma sina egna platser, där det inte gör något att det ser lite skräpigt ut.
