Förvirrade fjärilshannar i äppelodlingen och bortstyrda snytbaggar på hygget. Bladlusangrepp som fördröjs av ett doftämne som sprids i kornfältet. Forskarna vet redan mycket om hur doftsignaler styr skadeinsekter och om hur man kan ersätta kemiska bekämpningsmedel med giftfria signalsubstanser. Men det gäller också att få odlare världen över att anamma de nya metoderna.
Det handlar om kemisk kommunikation*, doftsignaler, mellan växter och insekter, inom och mellan arter. Om man vet vilket ämne som lockar eller stöter bort en skadegörare kan det utnyttjas i prognoser (klisterfällor) och i olika typer av kontrollmetoder, t.ex. förvirring (parningsstörning), massfångst, försening. Det kan också utnyttjas för att stimulera växtens egen motståndskraft eller skadegörarens naturliga fiender.
- På så sätt kan man minska användningen av kemiska bekämpningsmedel, både i kommersiella odlingar och i fritidsodlingar, säger Marie Bengtsson, programchef för det Mistra-finansierade programmet Biosignal.
Världsledande doftforskning
Marie Bengtsson arbetar vid institutionen för växtvetenskap, SLU i Alnarp. Där är man världsledande inom ämnet kemisk ekologi. Forskningen spänner från sinnesfysiologisk forskning, med tester av hur olika ämnen påverkar enskilda insektsantenner, till hur man bäst formulerar den verksamma doftsignalen i odlingarna. Det gäller att den hamnar på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och avges i lagom doser under en längre tid.
Biosignal startade 1996 och har nyligen avslutats. Det SLU-projekt som handlar om fruktskadegörare på äpple har kommit långt med fleråriga, lyckade tester i kommersiella äppelodlingar på Österlen. Ett annat projekt rör sig om att försena bladlusangrepp i stråsäd (korn och havre) och i växthusodlingar av kryddväxter. Forskarna letar också intensivt efter ämnen som kan fungera som gnaghämmare mot snytbaggar på hyggen.
Man undersöker även hur GIS (geografiska informationssystem) kan användas för att hålla koll på insektspopulationerna i odlingarna. Sist men inte minst gäller det att få odlarna att välja denna giftfria metod även efter de kostnadsfria försöksåren.
Mot nya djärva mål
Att Biosignal nu är slutrapporterat innebär inte att forskningen förlorar i tempo - tvärtom .
- Forskarna har massor av idéer och finansieringen är redan ordnad för fortsatt bladlusforskning och för doftstyrning av snytbaggens gnagbeteende, säger Marie Bengtsson.
Några av kollegorna söker pengar för att kartlägga potatiscystnematodernas underjordiska kommunikation och för fortsatt forskning på vinodlingsproblem. Det kan nämligen finnas ett samband mellan resistens mot skadegörare och de doftämnen som attraherar den mänskliga näsan i olika vinsorter.
Doftfälla eller "la bomba"?
Nyligen identifierade en forskarstuderande vid avdelningen sexualferomonet hos potatismottet, Tecia solanivora, som gör stor skada i sydamerikanska odlingar. Nu hoppas Marie Bengtsson att forskargruppen genom sökta anslag från Sida SAREK ska få den nya metoden med doftfällor att komma i bruk i Colombia.
- Då kan odlarna slippa använda den ofta spridda bekämpningsmedelscocktail som de kallar "la bomba". I potatislagret är visionen att ordna en fälla med doftämnen från potatisens gröna delar och locka potatismottet i fördärvet.
- Om tio år hoppas jag att Sverige ska ses som ett föregångsland - att utländska politiker kommer hit och studerar vårt hållbara sätt att bedriva jordbruk, säger Marie Bengtsson. Men ännu är det alldeles för billigt att förgifta naturen.
*Feromoner och kairomoner i människans tjänst
Bland de kemiska signalsubstanser som fungerar inom och mellan arter är feromonerna kanske de mest välkända. Feromoner är de kemiska budbärare som agerar mellan individer inom samma art, t.ex. sexualferomoner.
Kairomoner är kemiska signaler som fungerar mellan olika arter, och som är till nytta för mottagaren. Det kan exempelvis röra sig om att en växt sänder ut dofter som visar att de innehåller lämplig föda för t.ex. bladlöss.
Fakta 2
Förvirrade vecklare i äppelodlingen
Bekämpning av äpplevecklaren med feromoner blev en stor framgång under fyra säsonger på Österlen i Skåne. Resultaten bekräftar att förvirringsmetoden blir allt effektivare ju längre tid den används och ju större sammanhängande areal den används på. Äpplevecklaren bekämpades även framgångsrikt i ett koloniområde i Norrköping under två säsonger. Förvirringsmetoden kan alltså användas inom fritidsodlingen under förutsättning att arealen är tillräckligt stor. Codlemone, äpplevecklarens feromon, har nu registrerats för användning i Sverige. Ett WebGIS, som kopplar ihop fångsten i feromonfällor med andra relevanta data, har upprättats för fruktodlingar i Skåne.
En nyckelsubstans från rönn, som är mycket attraktiv för rönnbärsmalshonor, har identifierats. En blandning av denna och ytterligare en växtsubstans ger attraherar honor starkt till fällor i fältförsök.
"Bekämpning av fruktskadegörare med feromoner och kairomoner"
Peter.Witzgall@vv.slu.se
