Index förenklar riskbedömning i vattenmiljö
I områden med mycket jordbruk läcker det ofta ut bekämpningsmedel i bäckar och åar. Många ämnen hittas fortfarande i halter som är högre än Kemikalieinspektionens riktvärden. Med en ny metod från SLU blir det lättare att se vilka vattendrag som innebär störst risker för de organismer som lever där.
Forskare vid SLU har följt halterna av bekämpningsmedel i ett jordbruksområde i Skåne sedan år 1990. Här har forskarna sett en minskning av halterna av bekämpningsmedel i vattendrag. Men det behöver inte betyda att faran är över för vattenlevande organismer. Nu används nämligen mer effektiva medel, som verkar redan vid låga halter.
Index gör vattnens kvalitet jämförbar
Det behövdes en ny metod för att bättre kunna bedöma hur stor risk organismer i vattnet utsätts för. SLU-forskare har därför utvecklat en svensk variant av ett så kallat toxicitetsindex (se högerspalten). Ju högre värde på indexet man får, desto större är riskerna för vattenmiljön.
– Med hjälp av toxicitetsindexet kan vi jämföra vattenkvaliteten mellan olika provområden och inom samma område vid olika tidpunkter, säger Jenny Kreuger vid Instutitionen för markvetenskap. Hon har tillsammans med Jeanette Asp utvecklat indexet och är ansvarig för SLU:s miljöövervakning av bekämpningsmedel.
Genom att använda indexet har forskarna kunnat se en förbättring av vattenkvaliteten i Skåne från år 2002 till 2004. I Östergötland verkar däremot kvaliteten ha försämrats till år 2004.
Gifters samlade effekt kan riskbedömas
För att få fram toxicitetsindexet har Jenny Kreuger och Jeanette Asp utgått från Kemikalieinspektionens riktvärden. Dessa värden anger den högsta halten ett ämne kan finnas i utan att skada livet i vattnet.
När man beräknar ett toxicitetsindex får ”starka” ämnen (med låga riktvärden) stor inverkan även om de förekommer i låga halter.
– Tidigare har vi bara kunnat se hur mycket det finns av olika ämnen i förhållande till deras riktvärden. Nu kan vi samla all information i ett index, och på så sätt få fram hur stor samlad effekt gifterna har på livet i vattnet.
Toxicitetsindexet väntas också göra det lättare att följa upp arbetet med miljömålet ”Giftfri miljö”.
Riktvärden används för att beräkna indexet
De riktvärden för ytvatten som beräkningarna av toxicitetsindexet bygger på har tagits fram av Kemikalieinspektionen. För tillfället finns riktvärden för drygt 100 ämnen som finns i bekämpningsmedel.
För att ta fram riktvärdena har ämnenas giftighet testats på olika organismer. Testerna utfördes på arter från minst tre olika nivåer i näringskedjan. Dessa nivåer var alger, ryggradslösa djur och fisk.
Riktvärdena ska uppdateras fortlöpande av Kemikalieinspektionen allteftersom det kommer fram ny kunskap.
Skribent:
Ylva Ericson (red. A-K Hallin)
Publicerad:
2006-06-01
Vattendrag i Västergötlands jordbrukslandskap. Foto: Jenny Kreuger.
Så räknas toxicitetsindexet fram
Ett toxicitetsindex räknas ut genom att först dividera ett ämnes uppmätta halt (E) med dess riktvärde (Riktv) . Därefter summerar man sådana kvoter för alla ämnen som hittats i ett provområde. Summan man då får fram är toxicitetsindexet (PTI). Fördelen med ett index är att det visar den samlade effekten av olika bekämpningsmedel i ett vatten. Ett index underlättar också jämförelser mellan olika vatten. Formeln för indexet är:

Växtskyddsmedel inom lantbruket
Bekämpningsmedel som hittas i vatten i naturen har alltid hamnat där på grund av mänskliga aktiviteter. Inom lantbruket används bekämpningsmedel främst mot ogräs, svamp och insekter, så kallade växtskyddsmedel. Syftet med dessa är att påverka organismer som kan skada odlingsväxter. Därför kan medlen om de kommer ut i sjöar och vattendrag också ha effekter på livet där.