Fjärilar visar hur hagmarker sköts

Pärlemorfjärilar har blivit ovanligare i England och Västeuropa. I Sverige är de fortfarande vanliga även om det finns tecken på att de minskar i Skåne och norra Sverige.

England har 54 arter dagfjärilar. Där visar inventeringar att femton arter har minskat till hälften. För fjorton arter är minskningen mellan 20 och 50 procent. I Sverige finns ingen motsvarande kunskap om fjärilarnas livssituation. Svenska experter misstänker dock att många fjärilar minskar i antal även här.

Bastardsvärmare är en av de fjärilsgrupper som experterna har sett har det besvärligt. Av de sju arter som ingår i gruppen finns sex stycken med på den svenska rödlistan.
– Bastardsvärmarna hör hemma på blomrika ängsmarker som blir allt ovanligare i dag. Deras larver är beroende av ängsblommor som käringtand och andra ärtväxter för sin överlevnad, säger naturvårdsbiologen och fjärilsforskaren Karl-Olof Bergman vid Linköpings universitet som arbetar med inventeringen.

Andra arter som experterna sett minska är silversmygare och slåttergräsfjäril. De har framför allt blivit ovanligare i norra Sverige.

Experter letar hundratjugofem fjärilar
Jordbruksverket har gett SLU i uppdrag att låta fjärilsexperter leta efter 125 arter dagfjärilar, bastardsvärmare och dagsvärmare i 140 ängs- och betesmarker per år. Totalt handlar det om nästan 700 lokaler som experterna ska återbesöka vart femte år. Fjärilsinventeringen är begränsad till ängs- och betesmarker där två tredjedelar av de svenska fjärilsarterna lever. Inventeringen ingår i den större uppföljningen av ängs- och betesmarker som startat nu i sommar.

Syftet med uppföljningen av ängs- och betesmarker är att få en helhetsbild av hur det svenska jordbrukslandskapet mår. Detta för att se om Sverige lever upp till de krav som finns formulerade i miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap”.
– Jordbruksverket ansvarar för uppföljningen av ”Ett rikt odlingslandskap”. De vet ungefär hur stora arealer betesmark som lantbrukarna sköter på olika sätt eftersom de betalar ut miljöersättning för skötsel. Men leder sådana naturvårdande skötselåtgärder till ökad biologisk mångfald? Det vet inte Jordbruksverket i dag, men genom ängs- och betesmarksuppföljningen hoppas vi kunna svara på det, säger SLU-forskaren Anders Glimskär som arbetar med uppföljningen.

Fjärilar vill ha många betesmarker
Uppföljningen av ängs- och betesmarker är Sveriges första rikstäckande och långsiktiga inventering av insekter i jordbrukslandskapet.
– Fjärilarna fungerar som ambassadörer även för andra insekter. Ofta försvinner insekterna snabbare än kärlväxterna om miljön förändras, säger Karl-Olof Bergman.

Många fjärilar kan vara så kräsna att de kräver mellan femton och tjugo betesmarker i sin närhet för att överleva. Finsk forskning visar att dessa betesmarker måste ligga inom en kilometer från varandra så att fjärilarna enkelt kan flyga mellan dem. Anledningen till att de behöver flera betesmarker beror på att olika marker fungerar bra olika år. Något år kan en sjukdom härja i en betesmark. Regniga år finns det mycket mat i vissa marker och under torra år i andra.
– Betesmarkerna hjälper varandra genom svåra år. Har en plats mer eller mindre tömts på fjärilar ett år kan några fjärilar från grannmarken flyga över och starta en ny koloni. Det är viktigt med grannar. Du dör lättare ut om du är liten och ensam, säger Karl-Olof Bergman.

Gräshöjd visar betestryck
Humlor, kärlväxter och lavar på grova ädellövträd är andra artgrupper som SLU inventerar i uppföljningen av ängs- och betesmarker. Humlor är en av de viktigaste pollinerargrupperna för ängsblommor.
– Annars är kanske kärlväxter det som människor i första hand tänker på när de tänker på ängs- och betesmarker. Vi inventerar sjuttio arter som är särskilt intressanta för just sådana marker, säger Anders Glimskär.

Inventerarna kommer också att se om markerna betas lagom mycket. Det gör de genom att ange hur högt gräset är och hur mycket blommor det finns som fjärilarna kan söka föda i.

Erfarenhet lönade sig
SLU har under många år organiserat stora inventeringar. Först ut var den landstäckande riksskogstaxeringen och nu senast Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). Ängs- och betesmarksuppföljningen sker i närheten av de områden som NILS besöker i vanliga fall. Den använder samma metodik som NILS för att beskriva vegetationens utveckling. Det gör att forskarna kan dra nytta av den kunskap som NILS samlar in.
– Vi använder bland annat NILS uppgifter om träd- och buskskikt för att se om hagmarkerna håller på att växa igen. NILS studerar även markanvändningen och bedömer hur välhävdat ett område är, säger Anders Glimskär.

Anders tror att SLU:s vana av att utforma stora inventeringsprogram i kombination med universitetets kompetens inom naturvård och ekologi fällde avgörandet för Jordbruksverket.
– Uppdraget passar bra in i SLU:s verksamhet. Vi har arbetat mycket med att ta fram en bra utformning som ger uppföljningsbara data för den nationella miljöövervakningen samtidigt som vi ska kunna följa förändringar hos enskilda arter. Vi ska kunna säga något om kvaliteten i ängs- och betesmarker och inte bara om arealer, säger Anders Glimskär.

Det låter som goda nyheter för pärlemorfjärilarna. Förhoppningsvis hinner forskarna hitta orsaken till varför de blivit ovanligare i delar av landet innan de minskar ännu mer.