Flygbildstolkare bedömer livsviktiga småmiljöer

Hämplingen är en rödbröstad fink som har minskat kraftigt i antal. Det beror främst på att dagens intensiva jordbruk gjort det svårare för den att hitta mat och lämpliga boplatser.

Hämplingen bedöms som missgynnad i den svenska rödlistan. Den äter nästan uteslutande gräs- och ogräsfrön. I takt med att det moderna jordbruket vuxit fram har ogräsmiljöer som åkerholmar och dikeskanter blivit allt mer sällsynta. Småbiotoper som åkerholmar bidrar ofta mycket till landskapets mångfald. I ett enahanda åkerlandskap kan de vara de enda platserna som överhuvudtaget hyser någon artmångfald.

– I det utpräglade åkerlandskapet finns många arter enbart i småbiotoperna. Därför är det bra att de finns med i miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap”, säger SLU-forskaren Anders Glimskär.

SLU räknar småbiotoper...
Jordbruksverket ansvarar för uppföljningen av ”Ett rikt odlingslandskap”. De har gett SLU i uppdrag att ta reda på hur många småbiotoper som finns i det svenska åkerlandskapet och i vilket skick de är. I uppdraget ingår enbart de småbiotoper som markägare kan söka miljöersättning för att sköta om. Inventeringen sker med hjälp av tolkning av infraröda flygbilder.

– Vi kommer att tolka sexton olika typer av småbiotoper i flygbilderna samt nio typer av kanter mellan åkermark och annan mark. Småbiotoper i jordbrukslandskapet är viktiga livsmiljöer för många värme- och ljusälskande växter och djur och bör därför till stor del hållas öppna genom röjning eller annan hävd, säger Anders Glimskär.

SLU samkör inventeringen av småbiotoper med Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). NILS baserar till stor del sin miljöövervakning på flygbildstolkning. När SLU-forskarna jämförde NILS småbiotopslista med Jordbruksverkets såg de att NILS redan flygbildstolkade merparten av de aktuella småbiotoperna.

... och tittar på skötsel
Flygbildstolkarna sparar alla tolkade objekt i ett geografiskt informationssystem (GIS). Med hjälp av olika urvalsrutiner kan de därefter plocka ut just de objekt som de är intresserade av. För Jordbruksverkets uppdrag handlar det om småbiotoper som ligger i eller i anslutning till åkermark. Dessa sparar flygbildstolkarna i en egen databas.

– Därefter summerar vi de olika småbiotoperna så vi får en siffra på hur vanliga de är i landet. Vi gör även olika klassificeringar. Ett exempel är att vi talar om ifall skogskanten mot åkermarken är ett barrskogsbryn eller lövskogsbryn. Sådan information är intressant för att bedöma förutsättningarna för biologisk mångfald. Vissa fågelarter gynnas till exempel av skogsbrynsträd som fläder, rönnar och oxlar, säger Anders Glimskär.

Flygbildstolkarna bedömer hur igenvuxna småbiotoperna är. Det gör de genom att studera mängden träd och buskar. De avgör även om markerna är påverkade av bete och hävd. Dessa bedömningar sker enligt en ganska grov skala.
– Flygbilderna ger en grövre skala än om vi skulle studera småbiotoperna i fält. Vi skulle gärna gå ut och titta mer i fält, men det ligger lite i framtiden, säger Anders Glimskär.

Fram till dess får hämplingen trösta sig med att forskarna genom flygbilderna redan i dag kan bilda sig en uppfattning om hur hämplingvänligt dagens svenska åkerlandskap är. Och hur det kanske kan göras ännu attraktivare för andra hotade arter.