Grisen modelldjur för diabetesforskning

Sjukdomen diabetes drabbar allt fler människor i världen. Antalet diabetiker år 2000 var över 150 miljoner och siffran väntas stiga till 333 milj år 2025.

I Sverige är det cirka 50 000 personer som lider av sjukdomen diabetes av så kallad typ 1. Nästan alla insjuknar som barn och ungdomar och alla har de ett livslångt medicinerande med insulin framför sig.

Forskning om diabetes, främst på typ 1, görs på bred front på många håll. En av förhoppningarna med forskningen är att hitta metoder för att diabetssjuka människor i framtiden ska slippa ta insulin i samma utsträckning som i dag för att hålla blodsockret på en jämn och rätt nivå.

Vid SLU har professor Marianne Jensen-Waern, institutionen för kliniska vetenskaper, avslutat första etappen inom ett forskningsprojekt om diabetes. Hon är en av forskarna i ett stort svenskt team som består av såväl medicinsk som veterinärmedicinsk kompetens.

– Vi har gjort våra studier på en grupp unga grisar. De har behandlats med ämnet Streptozotocin, vilket gjorde grisarna diabetiska. Deras naturliga insulinproduktion som sker i bukspottskörteln upphörde efter några timmar. Vi har därefter regelbundet kontrollerat deras blodsockerhalter via en inopererad kateter på ryggen.

Inom diabetesforskningen finns förhoppningar att hitta behandlingsmetoder, så att kroppen själv ska kunna producera tillräcklig mängd av det livsviktiga insulinet. En möjlighet är att kunna transplantera friska så kallade ö-celler, som naturligt finns i bukspottskörteln. De här cellerna tas då från en avliden person och transplanteras till en diabetetiker.

Vid transplantationer finns alltid risk för avstötning och det har hittills varit ett stort problem inom humanvården. 80-90 procent av de transplanterade ö-cellerna blir odugliga en kort tid efter ingreppet, på grund av mottagarens inflammatoriska avstötningsreaktion.

Målsättningen med forskningen vid SLU är att med hjälp av grisen hitta en modell för behandling som även kan tillämpas för människor. En viktig uppgift är minimera avstötningsmekanismerna.

Det handlar inte om att organ från grisar ska transplanteras till diabetssjuka människor. Att just grisar används inom forskningen beror snarare på att deras inre organ och fysiologi påminner om människans. Av den orsaken är  komparativa studier med grisar värdefulla.

Grisarna, som användes vid SLU-studierna, hölls diabetiska under cirka fyra veckor. Därefter gjordes en transplantation med ö-celler från en äldre avlivad gris som opererades in i levern på två av grisarna. Operationen blev lyckad. Redan några timmar efter transplantationen började blodsockerhalten hos bägge grisarna att sjunka. Forskarna fick då ett första svar på att modellen kan fungera.

– Målet med studierna är att mer eller mindre kunna bota människor från diabetes av typ 1. Troligen kan de aldrig bli helt fria sitt insulinberoende men de kan få jämnare nivåer av blodsocker, vilket ökar deras livskvalitet, säger Marianne Jensen-Waern.