Tidigare knoppsprickning om 100 år
Klimaforskningen vid försöksparken i Flakaliden, Vindeln, har ökat forskarnas insikter i vilka effekter de globala klimatförändringarna kan få för skogen i norr.
Ett sådant exempel är de resultat som Michelle Slaney vid SLU i Alnarp har redovisat i sin doktorsavhandling. Hon presenterade där resultaten från en treårig studie där både temperaturen och koldioxidhalten i kammarluften höjts för att motsvara de förhållanden som klimatforskarna tror kommer att råda år 2100.
Hon visade att år 2100 kan granar i Norrland till följd av klimatförändringarna få knopparna att bryta och börja skjuta mellan tio och tjugo dagar tidigare än idag.
Högre temperaturer får också till följd att fotosyntesprocessen sätter igång tidigare på våren och når full kapacitet tidigare under sommaren. Detta i sin tur kan påverka hur mycket kol träden tar upp och skogsmarken kan lagra under året. Detta är viktigt eftersom den boreala skogens förmåga att fungera som en framtida kolsänka ofta framhålls i klimatdiskussionerna.
I andra försök har forskare undersökt effekten av antingen förhöjd temperatur eller koldioxidhalt, men i kamrarna på Flakaliden har man kunnat studera båda aspekterna samtidigt. Man har också kunnat arbeta med 40 år gamla träd som var upp till åtta meter höga, medan tidigare studier framförallt gjorts på små plantor, vilket inte alltid är direkt överförbart till äldre träd som växer ute i skogen.
De spektakulära helträdskamrarna i Flakaliden har nu flyttats till andra sidan jorden, till sydöstra Australien. Också där ska de göra nytta i forskningen kring den globala uppvärmningens effekter.
Forskarna ska undersöka effekterna på trädens tillväxt vid varierande vattentillgång och koldioxidhalt. Men där gäller studierna snabbväxande eukalyptus, inte långsamt växande gran.
Skribent:
Sven-Olov Bylund
Publicerad:
2006-07-04
Klimatkamrarna i Flakalidens försökspark utanför Vindeln. Foto: Jan Parsby
Kontakt
Om klimatforskningen på Flakaliden och i Hawkesbury
Sune Linder, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Alnarp
040-41 51 62
Sune.Linder@ess.slu.se
Om granars tillväxt om 100 år
Michelle Slaney, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Alnarp
040-41 51 17
Michelle.Slaney@ess.slu.se
Om klimatkamrarna
Jan Parsby, Fytotronen, Uppsala,
018-67 24 15
Jan.Parsby@fytotron.slu.se
Flakalidens trädkammare till Australien
I juni 2005 monterades Flakalidens egna ”rymdskepp” ner, efter tio år i svensk klimatforsknings tjänst. Kamrarna fraktades närapå till antipoden, nämligen till ”Hawkesbury Campus” i Richmond sex mil nordväst om Sydney i Australien. Det nya projektet är ett samarbete mellan SLU, University of New South Wales, University of Western Sydney och University of Technology. Projektet finansieras av The Australian Greenhouse Office.
Konstruktören av kamrarna, forskningsingenjör Jan Parsby från SLU i Uppsala, har själv funnits på plats för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Jan räknar med att hemma i Uppsala kunna fortsätta följa och övervaka försöket via bredbandsförbindelse och en webbkamera.
– Våra tolv kamrar kapades ner till en "byggsats" som fraktades till Australien i tre fartygscontainrar. Med hjälp av mer än 3 000 nitar sattes kamrarna ihop i Richmond, där en kammare nu är rest, och man håller på att färdigställa de övriga, berättar han.
Komplicerat kylsystem
Klimatet i Richmond skiljer sig mycket från Vindelns. I år sattes värmerekord både i januari och i mars, med temperaturer på upp till +45 grader C. Ett ordentligt tilltaget och datorstyrt kylsystem är på dessa breddgrader ett måste.
Kylblandningen, som alltid ska hålla samma temperatur som uteluftens daggpunktstemperatur, pumpas runt till kamrarnas kylbatterier, och med hjälp av fläktar och ett spjällsystem regleras kamrarnas temperatur och luftfuktighet till att vara densamma som utanför kamrarna.
Sex av kamrarna får en tillsats av koldioxid som ger en koncentration i luften på 700 ppm, vilket motsvarar vad som förväntas runt nästa sekelskifte. De övriga sex kamrarna kommer att ha samma koldioxidhalt som uteluften (cirka 370 ppm).
Hälften av kamrarna kommer att bevattnas med ”normalnederbörd” för området minus 30 procent, medan de resterande får ”normalnederbörd” plus 30 procent.
Eftersom kamrarna är täta, kan forskarna, vid sidan av behandlingseffekten, kontinuerligt följa trädens fotosyntes, respiration och transpiration.