Efter brand kommer liv

Vi människor känner oss hotade när skogen brinner. Vi vill till varje pris släcka och hindra dess framfart. Framför allt i närheten av bebyggelse.

För skogen själv är branden inte någon katastrof. Tvärtom skapar den bättre förutsättningar för ny vegetation. Branden är ett sätt för skogen att förnya sig. Det finns både växter och djur som behöver brand för att kunna existera.

- Det har alltid brunnit i skogarna. Det är ett naturligt inslag och tack vare bränderna har det under lång tid skapats stor variation i skogens utseende.

Det säger Johnny Schimmel vid institutionen för skoglig vegetationsekologi vid SLU i Umeå. Han och kollegan Anders Granström forskar om hur planerade och anlagda bränder i framtiden kan användas i skogs- och naturvårdande syfte.

Det är framför allt de biologiska aspekterna på skogsbränder som studeras i detta arbete. Vid institutionen finns en lång tradition av brandhistorisk forskning där man försöker tyda spåren som äldre tiders bränder har lämnat efter sig.

Numera är skogsbränder ovanliga i de svenska skogarna, även om branden i Norrbotten som härjade sommaren 2006 hör till den största under lång tid. Genom byggande av skogsbilvägar och med hjälp av effektivt släckningsarbete går det i regel snabbt att stoppa bränder som startas av till exempel värmeåskväder.

Hyggesbränning aktuell igen?

- Det finns ett stort intresse för ökad kunskap om branden som skogsvårdande åtgärd, säger Johnny Schimmel. Kanske kan det bli aktuellt att åter ta upp den hyggesbränning som tidigare fanns men som gradvis upphörde under 1960-talet.

När hyggesbränningen upphörde ersattes den i stället av maskiner som efter avverkningarna beredde marken för plantering eller sådd. Det var inte särskilt skonsamt mot naturen. Maskinerna lämnade ibland djupa spår efter sin framfart.

Genom att återinföra hyggesbränningen kan man föryngra skogen på ett sätt som mer liknar naturens eget sätt att fungera. Det är relativt lätt att etablera ny skog på mark som har brunnit. I sitt avhandlingsarbete visade Johnny Schimmel att ju hårdare det har brunnit, desto lättare är det för trädens frön att gro och etablera sig.

I ett framtida skogsbruk kommer det att handla om kontrollerade bränder. Ett av målen för Johnny Schimmels nuvarande forskning är att med hjälp av klimatdata kunna förutsäga hur en brand kommer att bete sig.

Skapat omväxlande landskap

Det finns områden i skogen där det knappast skulle brinna naturligt, till exempel vissa våtmarker och sumpiga marker.

- Där tycker jag inte att man bör bränna i framtiden heller. Just det faktum att branden genom sekler regelbundet har bränt av vissa områden medan andra har lämnats har skapat det omväxlande landskap vi har. Det är inget vi ska motarbeta, naturen tjänar på denna variation.

Variationsmöjligheterna när det gäller brandens beteende (hur det brinner) är oändliga och beror på en mängd faktorer, varav de flesta är kopplade till vädersituationen när det brinner.  Skillnaden i brandens påverkan är oftast mycket stor både mellan olika delar av ett brandfält och mellan olika brandfält, vilket givetvis också leder till stora skillnader i miljön för de arter som kommer in efter branden.

Vissa typer av skog brinner intensivare än andra. Om skogen är tät och fuktig brinner det betydligt långsammare än i mer öppna skogar med torr mossa och ris i ytskiktet. Vindens hastighet och riktning är ytterligare faktorer som avgör intensiteten hos branden.

I sin forskning skiljer Johnny Schimmel mellan olika hårdhet hos bränder. En lätt brand där marken bara sveds helt ytligt får ofta till följd att gräset kruståtel överlever och kan breda ut sig kraftigt under de följande åren. En något hårdare brand som bränner bort mosskiktet och övre humusen tar död på kruståteln. Blåbär eller lingon kommer då att dominera i markvegetationen. Under vissa förhållanden kan det fortsätta att pyra under lång tid tills  nästan hela humuslagret är bortbränt.

Efter en hård brand tar det några år för skogsmarken att återhämta sig om det sker på naturlig väg. Men även om de flesta av oss tycker att den brända ytan ser hemsk ut är det annorlunda för skogen själv. Det är nämligen variationen mellan hårt och lätt bränt, mellan levande och döda träd som har gett upphov till artrikedomen i dessa skogar.