Fruktat kryp följs med fällor
Nästa sommar finns det risk för att angreppen av granbarkborre blir omfattande. Men det finns inget klart samband mellan mängden granbarkborrar ena året och skadenivån för skogsbruket i form av dödade träd nästa år.
Åke Lindelöw är fältentomolog och expert på skogsinsekter. En av hans uppgifter är att koordinera övervakningen av granbarkborre i Sverige (se fakta). Övervakningen ska ge underlag för åtgärder som förebygger skador av granbarkborren och ge data till forskningen om granbarkborrens långsiktiga dynamik.
Ett vindfälle kan ge 20 000 nya skalbaggar
Granbarkborren kräver färska vindfällen av gran för att kunna föröka sig. Men när de är tillräckligt många kan de också döda levande träd (se fakta). Före stormen Gudrun 2005 låg mängden granbarkborrar på en låg nivå. När de börjar svärma på försommaren 2007 har granbarkborrarna ökat till en nivå som ligger 20 till 30 gånger högre.
– Risken är stor för att stående träd angrips under 2007. Redan under 2006 visade övervakningen att antalet träd som dödats av granbarkborrar ökade dramatiskt i de stormskadade områdena. Dessutom finns det efter stormen många träd som försvagats av rotryckthet och av torka under sommaren 2006, säger Åke Lindelöw.
Den senaste stormen i januari 2007 (Per) har förvärrat läget för skogbruket genom att ytterligare 12 miljoner kubikmeter granved nu fällts, i ett läge när skogmarken är blöt och svår att köra på.
Svärmningsväder och trädvitalitet avgör
Hur många träd som dödas nästa sommar beror på antalet baggar, trädens motståndskraft och vädret under svärmningen. Om vädret under svärmningen i maj är gynnsamt kan granbarkborrarna lättare samordna angreppen på stående träd.
– Normalt kan skogsägare minska risken för skador på levande träd genom att tillfälligt hålla ned antalet lämnade vindfällen. Men i nuläget är det också viktigt att hitta angripna träd där barkborrar övervintrar och få bort dem ur skogen, säger Åke Lindelöw.
Det gäller att få bort både stående och liggande träd som är angripna och har barken kvar. Om en stor del av barken är borta kan det vara bättre att låta träden stå.
Så lockas granbarkborren i fällan
För att kunna mäta mängden granbarkborrar använder sig övervakningen av fällor som ska simulera granstammar. Med hjälp av ett artspecifikt doftämne, ett så kallat aggregationsferomon, lockas granbarkborrarna till fällorna. Det är samma doftämne som barkborrehanen använder sig av för att locka till sig fler artfränder när de hittat ett lämpligt föryngringsställe. Fällorna töms några gånger under granbarkborrens flygsäsong som normalt varar från maj till augusti.
– Framöver hoppas vi kunna få bättre kunskap om sambandet mellan skogtillståndet och förekomsten av granbarkborre. Då förbättras vår möjlighet att göra prognoser för granbarkborren, berättar Åke Lindelöw.
Skribent:
Ann-Katrin Hallin
Publicerad:
2007-01-17
FAKTA Granbarkborrens biologi
Granbarkborre, Ips typographus (L.), är en 5 mm långskalbagge. Den förökar sig främst i färska vindfällen av gran och kan även gå på stående granar som då dödas. Under flygperioden, som börjar i maj, kan de sprida sig flera mil i sitt sökande efter lämpligt förökningsmaterial. Hanen borrar sig först in i barken och avger ett artspecifikt doftämne, ett så kallat aggregationsferomon, som lockar båda könen.
Barkborrarna för med sig blånadssvampar in i träden, vilket är en förutsättning för att levande träds försvar ska kunna övervinnas. Under barken gnager honorna ut modergångar och i dessa lägger de sedan äggen. Ur äggen kläcks larver som äter av innerbarken. Det tar 6-7 veckor från ägg till skalbagge. De nya barkborrarna övervintrar antingen under barken eller lämnar barken under sensommaren/hösten för att övervintra i förnan. I Sverige har granbarkborre normalt en generation per år. Om vädret är gynnsamt kan föräldradjuren ge upphov till syskonkullar senare på säsongen. Under en riktigt varm sommar kan också en andra generation hinna utvecklas i augusti.
FAKTA Övervakning av granbarkborre
Sedan 1995 övervakas granbarkborre i fyra områden (Kronoberg, Jönköping, Värmland och Dalarna). Övervakningen ska ge information om mängden granbarkborrar som underlag för åtgärder som förebygger skador. Projektet ger också data till forskningen om granbarkborrens långsiktiga dynamik. I de fyra områdena uppskattas antalet granbarkborrar med hjälp av feromonfällor på nya granhyggen. Sedan 1996 inventeras också träd, som dödats av granbarkborren, längs nyligen exponerade beståndskanter. Antalet döda träd per kilometer beståndskant är ett mått på skadenivån i ett område.
Efter stormen Gudrun 8-9 januari 2005 har övervakningen av granbarkborre utökats till 34 områden. Sedan 2006 ingår också Siljansfors och Vindelns försöksparker. Ett av syftena med utökningen 2006 är att bättre kunna följa svärmningens förlopp i detalj i förhållande till temperatur och geografiskt läge. Resultaten jämförs fortlöpande med motsvarande undersökning i Norge där samma typ av övervakning har pågått sedan 1980. Övervakningen drivs av Skogsstyrelsen och SLU i samarbete.
Granbarkborrarna sprider sig
Sveriges Lantbruktuniversitet. Stormarna Gudrun och Per har fyllt skogarna i söder med död ved. Detta är ett paradis för granbarkborren, ett djur som kan orsaka stora problem för skogsbruket. Åke Lindelöw forskare i fältentomologi använder sig av luktfällor för att fånga in granbarkborren och ta reda på hur många de egentligen är.
Välj en spelare för att se inslaget:
Real-format
Windows Media player/snabb uppkoppling
Windows Media player/långsam uppkoppling