Färre försurade sjöar och marker

Utsläppen av försurande ämnen har minskat, vilket ger mindre försurade skogmarker och vatten i Sverige. Men i sydvästra Sverige har markerna dålig återhämtningsförmåga och förbättringen går långsamt. Dessutom kan ett intensivare skogsbruk öka försurningen.

Andelen skogsområden som har hög eller mycket hög surhetsgrad har minskat från 23 procent under åren 1985─1987 till 12,5 procent under 1998─2003. Speciellt i sydvästra Sverige har återhämtningen varit stor. Men trots detta har man där en större surhetsgrad i marken än resten av landet (se övre diagram i högerspalten). Det är främst för att de sydvästra och södra delarna av Sverige har fått mest av den sura nederbörd som kommer med vindar från Europa.

Känsliga marker i sydvästra Sverige
I sydvästra Sverige är nedfallet av försurande ämnen fortfarande fyra gånger större än vad marken klarar av. Dessa områden är extra känsliga för försurning eftersom markerna har dålig vittringsförmåga och därmed producerar lite ämnen som kan neutralisera det sura regnet. Dessutom är markerna redan väldigt försurade på grund av tidigare surt nedfall.

─ Så länge svavelutsläppen, och därmed det sura nedfallet, inte stoppas helt så fortsätter markens förråd av neutraliserande ämnen hela tiden att minska. När förrådet är slut kommer försurningen i marken att börja öka i stället för att minska, även om surheten i nederbörden blir mindre. Därför kan den trend mot minskad försurning som vi ser just nu mycket väl vända inom kanske 100 år, säger Jens Fölster, som arbetar inom SLU:s sötvattenövervakning.

Färre försurade vatten
För varje sammanställning som gjorts av provtagningarna inom SLU:s sötvattensövervakning har man hittat färre vatten som är försurade. År 2005 var drygt fyra procent av de inventerade sjöarna försurade, vilket kan jämföras med nästan tolv procent år 1990 (se nedre diagram i högerspalten).

─ På de flesta håll i landet har vi sett en minskad surhet i vattnet. Men försurning är fortfarande ett stort problem i sjöar i sydvästra Sverige. Eftersom markerna där är försurade kommer troligtvis också de sjöar och vattendrag som ligger där att fortsätta vara försurade länge till, säger Jens Fölster.

Intensivare skogsbruk kan hota återhämtningen
Även i övriga Sverige, där återhämtningen varit mycket bra på flera ställen, finns det anledning att fortsätta övervaka kemin i mark och vatten. I takt med att efterfrågan på biobränsle ökar så blir skogsbruket allt intensivare, vilket kan resultera i mer försurad mark.

─ Ett intensivare skogsbruk innebär att även grenar och toppar tas bort, och med dem försvinner näringsämnen som annars skulle ha återförts till marken när träden dött. Till exempel försvinner ämnen som kan motverka försurning av marken, säger Johan Stendahl, som arbetar inom Markinventeringen vid SLU.

På 1990-talet började SLU i sin markinventering registrera hur mycket biomassa förutom stammarna (det vill säga grenar och toppar) som togs ut från undersökningsområdena. Men det kommer att dröja några år innan forskarna kan se några trender på hur detta påverkar surheten i marken.

─ Försurningsfrågan får inte glömmas bort. Utsläppen måste fortsätta minska och vi måste hålla uppsikt över vad som händer när skogsbruket blir intensivare. Men samtidigt är det inte bra att överdriva problemen med försurning. Det är till exempel många sjöar i landet, framförallt i norra Sverige, som kanske inte skulle behöva kalkas längre, säger Jens Fölster.