Riktad skadeinventering av törskatesvamp testas
Med ett nytt flexibelt inventeringskoncept för skogsskador vill SLU-forskare göra det möjligt att följa upp regionala skadeutbrott av olika slag.
Inom Riksskogstaxeringen görs en kontinuerlig uppföljning av de viktigaste skogsskadorna på nationell nivå. Men skattningen av skadeomfattningen på regional nivå blir oftast inte tillräckligt säker med det stickprov som normalt görs. Med friare val av inventeringsmetod, platsurval och inventeringstidpunkt är det lättare att kartlägga specifika skadegörare. Efter en pilotstudie i höstas genomförs nu ett större försök med tätare och mer riktad inventering av skador på skog av törskatesvamp och granbarkborre.
– Med riktade inventeringar av de skador som för tillfället är mest relevanta kommer vi att kunna fånga upp regionala skadeutbrott och ge bättre bedömningar till de aktörer som behöver information, säger Sören Wulff som är projektansvarig. Han ansvarar för Riksskogstaxeringens ordinarie skogsskadeinventering sedan 1994.
Törskate ökar i Norrbotten
Under de senaste åren har en ny skadeföreteelse börjat framträda i nordligaste Norrland. Törskate, av den värdväxlande formen, har etablerat sig i tallungskogar och ibland slagit ut hela bestånd. Avdöendet sker ofta under flera års tid och kan därför vara lätta att förbise. Sannolikt är mer än 10 000 hektar angripna och enligt finska forskare väntas skadorna öka ytterligare om 3 till 5 år.
– Vi avgränsar vår riktade inventering av törskate till Norrbottens landskap. Det täcker in områden med de flesta rapporterna om skadad yngre tallskog. Under juni och juli ska ett skadelag inventera ca 150-200 ungskogsbestånd, berättar skogspatolog Per Hansson vid institutionen för skogens ekologi och skötsel.
För inventerade bestånd bedöms andel av kronan som är drabbad och förekomst av ev. stamskador eller insektshål. Samtidigt registreras förekomst av kovallarter som törskaten värdväxlar med och ev. förekomst av sommarsporer på dessa.
Granbarkborren ökar kraftigt i södra Sverige
Under 2006 ökade populationen av granbarkborre kraftigt. Stora skador har redan uppkommit och har orsakat en stark oro för ytterligare påföljande insektsproblem inom skogsbruket.
– Vår riktade inventering av granbarkborre kommer att täcka in det område där stormarna Gudrun och Per drog fram. Vi gör en översiktlig inventering av skadeeffekterna på skogen genom att besöka omkring 1200 provytor med start i senare delen av augusti, säger Sören Wulff.
På provytorna kommer inventerarna bland annat att registrera antalet angripna träd och vindfällen och skilja på färska angrepp och äldre. I en parallell inventering som drivs av entomologen Åke Lindelöw med kollegor, kartläggs själva insektsförekomsten med hjälp av fällor.
– Även om vi lyckades med en nationell kartläggning av den senaste Gremmeniella-epidemin* med hjälp av ordinarie Riksskogstaxering, saknade vi möjligheten till bättre regionala skattningar. Det tror vi att det nya konceptet kan råda bot på, säger Per Hansson.
Resultaten av det nya konceptet med riktad skogsskadeinventering ska utvärderas av SLU och Skogsstyrelsen vid årets slut.
* Gremmeniella-epidemi= ett omfattande angrepp av svampen Gremmeniella abietina. Svampens äldre svenska beteckning var tvådelad; "Talllens knopp- och grentorka" och "Granens topptorka".
Skribent:
Ann-Katrin Hallin
Publicerad:
2007-05-30
Angrepp av törskatesvamp under svampens blåsroststadium, vita blåsor med orangefärgade sporer på spolfomigt förtjockade gren- eller stamdelar. Foto: Heine Krekula, Skogsstyrelsen.
FAKTA Törskate
Det finns två varianter av törskate. En, Cronartium flaccidum, som värdväxlar mellan tall och vissa örter och en, Peridermium pini, som sprids från tall till tall. En genetisk bestämning som gjorts visar att de angrepp som har registrerats i Norrbotten sker av den värdväxlande varianten. Tidigare har man trott att den värdväxlande varianten mest förekom i södra och östra Sverige. Senare forskning har dock visat att denna variant även värdväxlar med kovall som är vanlig i nordligaste Sverige. Om det finns rikligt med skogskovall ökar alltså risken för angrepp av törskate.
Svampen lever av färsk vävnad och ett angrepp kan pågå i tiotals år. Svampinfektionen sker vanligtvis i barr eller ung skottvävnad och sprider sig därifrån in mot stammen. Under detta skede kan angreppet synas som en brun, död gren i en annars grön krona. Angreppen är dock även möjliga att iaktta i ett tidigt skede. Redan ett par år efter infektionen uppträder svampens blåsroststadium, gulvita blåsor med orangefärgade sporer på spolfomigt förtjockade gren- eller stamdelar (se bild överst).