Minken varnar om kemikalier i miljön

Att ämnen som PCB och DDT stör fortplantningen känner man väl till men de sammanlagda effekterna av de kemikalier som omger oss är tyvärr okända. Nu hoppas SLU-forskare att vilda minkar ska kunna ge bättre svar på hur kemikalier i miljön påverkar djur och människor.

Ulf Magnusson och Sara Persson på institutionen för kliniska vetenskaper håller på att ta fram ett nytt miljöövervakningssystem för att upptäcka fortplantningsstörningar hos vilda minkar. Det är en pionjärinsats där unika kunskaper om fortplantningsstörningar hos däggdjur med koppling till miljögifter nu tillämpas praktiskt (se Fakta). Det finns enligt Ulf Magnusson flera fördelar med att använda minken som miljöövervakare förutom att den är ett däggdjur som befinner sig högt upp i näringskedjan.

– Med minkars fortplantningssystem som en indikator på kemikalier i miljön studerar vi de biologiska effekterna direkt istället för att analysera enskilda kemikalier, vilket är dyrt och svårt. Genom att minken varit farmdjur i många år har en stor kunskapsbas byggts upp som vi kan dra nytta av. Minken är dessutom vanlig i hela landet och vi kan därför lätt styra provtagningsplatserna, menar Ulf Magnusson som leder projektet.

Minkproverna som samlas in kan ge en bild av vilka områden i Sverige som är ”smutsigare” och vilka som är ”renare”. Just nu pågår diskussioner mellan SLU-forskarna och projektets referensgrupp* om vilken insamlingsstrategi de ska ha framöver.

Avvikelser visar störningar
Under det senaste året har veterinär Sara Persson utvärderat vilka delar av minkens fortplantningssystem som kan användas i ett fältbaserat övervakningssystem och tagit fram ny metodologi. Till exempel kan storleken på äggstockar och testiklar fungera som ett bra mått på eventuella fortplantningsstörningar. Storleken på minkens fortplantningsorgan varierar i normala fall kraftigt över året. Organen är som minst på sommaren och ökar sedan mångfalt i vikt under senhösten och vintern. I mars månad, då det är parningstid, är fortplantningsorganen som störst för att sedan åter minska i storlek.

– Vi letar efter avvikelser från en sådan naturlig variation eftersom det kan tyda på störningar i fortplantningssystemet, berättar Sara Persson.

Ett annat mått för att upptäcka fortplantningsstörningar som Sara Persson utvecklat för mink är avståndet mellan genitalieöppningen och anus. Forskare har tidigare visat att detta avstånd minskat hos gnagare som exponerats för kemikalier som verkar feminiserande.

Obduktion pågår
Hittills har Sara Persson obducerat ett 40-tal minkar och förutom ovanstående två mått observerat förekomst av uppenbara missbildningar av fortplantningsorganen och generell näringsstatus för djuren. Ett tydligt fall av missbildning har upptäckts.

Nästa steg är att mikroskopundersöka spermaprover från minkhanarna för att upptäcka missbildningar eller andra störningar. I de fall som verkar misstänkta tänker forskarna gå vidare och göra vävnadsanalyser och kemiska analyser. Sara Persson ska också undersöka om det går att att fastställa minkhonornas kullstorlek.

*Minkprojektets referensgrupp består av representanter från Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Naturhistoriska Riksmuséet.

FAKTA. Tidsglapp mellan exponering och upptäckt av störningar

Genom resultat från ett nyligen avslutat forskningsprogram, ReproSafe, har forskarna fått nya kunskaper om kopplingen mellan fortplantningsstörningar hos däggdjur och exponeringen för miljögifter. Bland annat visades att grisar som exponeras för ftalater* när de ännu inte är könsmogna kan få störningar i fortplantningssystemet som visar sig först när de blir könsmogna. Det kan gälla både missbildningar av organ eller störningar i beteenden som har med fortplantningen att göra. Ännu ej könsmogna däggdjur (foster eller ungdjur) är ofta mycket känsligare för exponering av ftalater och kan alltså komma att utveckla fortplantningsstörningar långt senare. Den kunskapen är viktig för att kunna tolka störningar som upptäcks i naturen eller hos människor.

*Ftalater används exempelvis som mjukgörare i plast