Använd skog motverkar växthuseffekten

Träden utnyttjar solljuset (via fotosyntesen) för att ta upp stora mängder koldioxid ur luften och bilda kolhydrater. Med de döda växtdelarna tillförs marken med tiden en del av detta kol. Den koldioxid som skogen tar upp lagras därmed dels i levande biomassa och dels i marken. Man säger att skogen fungerar som en sänka för kol.

De flesta forskare är överens om att skogarna har en nyckelroll i arbetet med att bemästra klimatförändringen. Ju bättre och snabbare de växer och ju mer koldioxid de tar upp, desto bättre är det från klimatsynpunkt.

Kolsänka omdiskuterad

Men kolsänkan i skogen är kontroversiell, eftersom åtgärder som syftar till att öka virkesproduktion kan gå på tvärs mot andra miljömål, främst biologisk mångfald. Därför måste lösningar på detta område växa fram i en process där olika intressen möts med mål att utveckla en samsyn i väsentliga frågeställningar.

Genom intensivare skogsbruk, snabbväxande trädslag, kvävegödsling och andra produktionshöjande åtgärder kan Sveriges skogar ta upp ännu mer koldioxid än de gör idag. 

– Men det är inte som kolsänka som skogen har sin viktigaste roll, säger Mats Olsson, professor i skoglig marklära vid SLU. Det är användningen av skogsråvaran som ger den stora utväxlingen. Störst klimateffekt får man ofta genom att avverka skog, använda råvaran klokt och sedan återplantera skogen.

Fördelaktigt bygga i trä

Skogsbiomassa kan användas för att direkt ersätta fossila bränslen men också för att tillverka trävaror som ersätter betong och stål, vilka ger stora utsläpp av koldioxid då de tillverkas. Sådana användningar ger en direkt och bestående effekt på utsläppen av koldioxid. Dessutom låser man in det kol som finns i byggnadsvirke under mycket lång tid – så länge som byggnaden finns kvar. Ett trähus fungerar som en temporär kolsänka.  

Forskare vid Mittuniversitetet i Östersund och vid SLU har tillsammans jämfört de koldioxidutsläpp som sker då man producerar ett flerbostadshus med antingen betongstomme eller trästomme . Husen består av vardera 4 våningar med 16 lägenheter och en boarea om 1 190 kvadratmeter. Båda husen har samma boendeservice och samma energianvändning under brukarskedet. Restprodukter från avverkning av skog och från träbearbetning förutsätts för att ersätta fossila bränslen för uppvärmning. 

Man har analyserat koldioxidbalansen i ett hundraårsperspektiv. Produktionen av huset med betong medför ett nettoutsläpp av ungefär 96 ton koldioxid per hus. Bygger man med trästomme blir det inget nettoutsläpp utan i stället en inbindning av 150 ton koldioxid per hus.  

Byggsystem är komplexa och variationsmöjligheterna är många, men analys av ingående osäkerheter visar ändå att trähus har lägre nettoutsläpp av koldioxid än betonghus.

Hushålla med kol

Kolhushållning kan komma att bli ett allt viktigare begrepp i framtidens skogsbruk. Man kommer att på ett helt annat sätt än idag behöva väga in effekterna på kolinlagring i mark och träd när skogliga åtgärder planeras. Det tror Sune Linder, professor i skogsekologi på institutionen för sydsvensk skogsforskning vid SLU i Alnarp.  

Han håller med Mats Olsson om att man bör inrikta sig mer på möjligheterna att producera biobränsle än på att göra skogen till ett kollager. Att kombinera de båda målen genom rätt typ av skogsskötsel vore det bästa. Genom olika skötselåtgärder, till exempel dikning, markberedning och gödsling, kan man nämligen påverka hur mycket kol skogen lagrar.

Med rätt typ av skötsel kan skogen lagra kol, samtidigt som virke, fiber och biobränsle produceras. Men om man gör fel kan skogen avge koldioxid och därmed bidra till att öka atmosfärens halter. Skogsgödsling verkar vara en åtgärd som både gynnar produktion och kolinlagring.  

Balanserad gödsling

I hans försök har balanserad näringstillförsel gett kraftiga tillväxtökningar samtidigt som kolinlagringen i marken ökat. Om skogen gödslas med näringsämnen finns det därmed en möjlighet att mer biobränsle kan tas ut, samtidigt som industrins behov av virke och massaved tillgodoses.  

Sune Linder betonar dock att det är viktigt att näringsämnena tillförs i rätta mängder. Annars finns det risk att marken utarmas på vissa näringsämnen och får ett överskott av andra och det kan skapa problem med näringsläckage till grundvatten och vattendrag.

Det finns mycket kvar att forska på när det gäller hur kolhushållning och skogsskötsel ska kunna kombineras på ett effektivt sätt. En viktig fråga är hur klimatet kommer att förändras till följd av koldioxidutsläppen och hur det i sin tur kommer att påverka skogens tillväxt och hela skogsekosystemets kolinlagring.

Skogens tillväxt kan öka

Det är möjligt att skogen, till följd av temperaturökningen, i framtiden kommer att fungera ännu bättre som kolsänka. I ett varmare klimat kan nämligen skogen växa, och därmed binda koldioxid, under en längre period av året. Bland annat har detta visats vid SLU:s fältförsök i Flakaliden i Västerbotten.

– I modellsimuleringar ser vi en total ökning av fotosyntesen under året med ca 20 procent när årsmedeltemperaturen ökas med två till fyra grader. En förutsättning för att tillväxten ska öka är dock att näringstillgången inte är för dålig. Tillsätts näring kan man däremot vänta sig tillväxtökningar, speciellt i norr, säger Sune Linder.

I norra Sverige är det temperaturen, och tjälen i marken, som på våren hindrar träden från att utnyttja solljuset, förklarar han. Om det blir varmare kan vegetationsperioden börja någon månad tidigare, kanske i april. I söder ger inte den ökade temperaturen samma effekt eftersom vegetationsperioden normalt startar mycket tidigare på året. Här innebär temperaturökningen att vegetationsperioden skulle kunna starta i februari, men då är det fortfarande relativt lite solljus som kan driva fotosyntesen.

– En annan viktig faktor som gör att effekterna norra och södra Sverige skiljer sig åt, säger Mats Olsson, är att den atmosfäriska kvävedepositionen skiljer sig åt. Den högre kvävedepositionen i söder har resulterat i väsentligt större kolförråd i marken. I denna landsända är enligt mätningar och modellsimuleringar marken en kolsänka. I norra Sveriges skogsmarker är sänkan obetydlig eller har till och med övergått till en källa.

Ur Forskning pågår tema Skog 2001