Kadmium i gröda spåras med urankartor

Att utnyttja urankartor är ett kostnadseffektivt sätt att bedöma på vilka åkrar det kan finnas för höga halter av kadmium i grödorna.

Kadmium är giftigt och kan orsaka skador på njurar och skelett vid för höga halter. Människan får i sig kadmium främst genom spannmål, rotfrukter och grönsaker. Att minska intaget av kadmium genom föda är ett högt prioriterat mål i Sverige.

SLU-forskarna Jan Eriksson och Mats Söderström arbetar med att utveckla kostnadseffektiva metoder för att upptäcka områden som kan ha för höga halter av kadmium i grödorna. De har undersökt sambandet mellan kadmiumhalt och bland annat jordart, berggrund och uranhalt. Under tre år har forskarna provtagit och analyserat kadmiumhalter i mark och gröda på olika gårdar i Skåne och Östergötland.

– Det viktigaste resultatet i vår studie var att vi upptäckte att det fanns en ganska stark koppling mellan uranhalten i mark och kadmiumhalten i mark och gröda. Det betyder att man kan utnyttja kartor från uranmätningar för att göra riskkartor för kadmium, säger Mats Söderström.

Eftersom uran är mycket lättare att mäta än kadmium kan provtagningarna på så sätt bli mer kostnadseffektiva.