Politik kan styra fågelantal
När Sverige gick med i EU år 1995 minskade antalet fåglar i jordbrukslandskapet nästan omedelbart. Forskare vid SLU menar att det berodde på en förändrad jordbrukspolitik.
– Vi ser storskaliga förändringar hos jordbrukslandskapets fåglar vid tre tillfällen under de senaste trettio åren. Vid samtliga tillfällen finns en tydlig koppling till rådande jordbrukspolitik.
Det sägs att det är svårt att förändra fågeltrender, men de här resultaten visar att det faktiskt går, säger Tomas Pärt som är professor i naturvårdsbiologi på institutionen för ekologi vid
SLU.
Fåglarna föredrar ogrästräda
Tomas Pärt och hans dåvarande doktorand Johan Wretenberg studerade fågelfaunans utveckling i det svenska jordbruklandskapet från år 1976 och framåt. Under denna period identifierade de tre perioder där antalet fåglar ändrats mer eller mindre dramatiskt.
1. Storskalighet gynnades: Åren 1976 – 1985 innebar jordbrukspolitiken att intensivt storskaligt jordbruk var mest lönsamt. Gårdarna blev större och färre, fälten slogs ihop till större enheter. Ofta blev jordbruken mer specialiserade mot antingen djurhållning eller produktion av gröda.
– Under den här perioden minskar nästan alla vanliga fågelarter, framför allt i slättbygderna. Förmodligen minskar även de ovanliga arterna, men för dem har vi sämre dataunderlag.
Sånglärkan, staren och tofsvipan rasar i antal och storspoven försvann nästan helt, säger Tomas Pärt.
2. Betalt för träda: Under ”omställning 90” (åren 1985 – 1995) fick lantbrukarna pengar (statligt jordbruksstöd) för att lägga mark i träda. Detta eftersom det rådde överskott på världsmarknaden.
Det gynnade fågelfaunan kraftigt eftersom landskapen blev mer mosaikartade med osådda grästrädor jämsides med brukade sädesfält. Arter som minskat i antal planade nu ut eller började till och med öka i antal igen.
– Ogrästrädor är oerhört bra för att förbättra fågelfaunan. Hämplingen hade halverats i antal men gynnades nu kraftigt eftersom den äter pollen och frön från ogräs, säger Tomas Pärt.
3. EU:s jordbrukspolitik: I och med Sveriges inträde i EU kom nya direktiv om att ”odla så mycket som möjligt per hektar”. Det betydde återigen en trend mot större gårdar och mer intensivt jordbruk. Mängden träda är fortfarande hög, men insådd med till exempel klöver. Den långliggande ogrästrädan har försvunnit. De småjordbruk som finns kvar drivs lågintensivt
(till exempel vallodling).
– Här ser vi en nästan direkt respons. Antalet fåglar minskar nästan på året för inträdet i EU, säger Tomas Pärt.
Publicerad:
2008-11-14
Fortsättning från föregående spalt.
Rovfåglar och gäss har egna trender
De viktigaste resultaten som studien visat är att jordbrukspolitiken påverkar fåglarna i jordbrukslandskapet och att ogrästrädan är ett effektivt sätt att bibehålla faunan.
– Men det är viktigt att komma ihåg att de fågeltrender som vi ser i Sverige inte enbart beror på förhållandena här, utan också på hur det ser ut vid deras övervintringsplatser. Även om de har
perfekta förhållanden i Sverige kan de ha det svårt i Europa.
Jordbrukslandskapets vanligaste fåglar följer mönstret ovan, men vissa arter visar annorlunda trender. Rovfåglar som tornfalkar, brun kärrhök och glador ökar i antal sedan 80-talet. Det beror på att jakten minskat och att de återhämtat sig från 1960-talets miljögifter. Även rastande gäss och tranor har ökat i antal, förmodligen eftersom de gynnas av det moderna jordbruket
där det blivit vanligt med höstsådd.
– Förmodligen kommer gässen, som verkligen har exploderat i antal, att fortsätta att vara vanliga. Däremot kan vi nog få se fortsatta minskningar av de arter som inte trivs i ett intensivt jordbruk med många sädesåkrar och få trädor. Det gäller till exempel för sånglärka och hämpling, säger Tomas Pärt.
Text: Ulla Ahlgren (artikel från Miljötrender nr 3/2008)