Arter signalerar miljötillstånd

Många av de organismer som lever i sötvatten är utmärkta indikatorer på olika typer av mänsklig påverkan.

Bottenlevande smådjur (maskar, iglar, snäckor, insekter, musslor, kräftdjur etc.) kallas gemensamt för bottenfauna och samlas in med standardiserade metoder i både sjöar och vattendrag – dels som en del av den nationella miljöövervakningen, dels som en del i olika regionala program.

Eftersom olika arter är olika känsliga mot surhet eller låga syrehalter kan man genom att väga samman hur många känsliga respektive toleranta arter som hittas på en provtagen lokal, få en uppfattning om huruvida det finns någon form av miljöproblem som behöver åtgärdas.

Det finns också bedömningssystem för kiselalger och fisk i vattendrag och för växtplankton, högre växter och fisk i sjöar, alla som en del av Naturvårdsverkets Handbok för Miljöövervakning.

Genom att leta efter arter som är känsliga mot surhet (som många dagsländearter eller sötvattensmärlor) kan man själv få en grov uppskattning av miljötillståndet i det vatten man är intresserad av.

De bedömningssystem man använder i miljöövervakningen är dock mer förfinade och inkluderar att ta prov med standardiserade metoder och beräkning av mer komplicerade indikatorer.