Ökat uttag av grot och stubbar
Alltmer biomassa tas ut ur skogen till energiråvara. Redan skördas mycket grot, dvs. grenar och toppar, men om fler stubbar ska brytas måste vi först ta reda på deras betydelse för naturvårdsintressanta arter, menar Anders Dahlberg vid Artdatabanken. Kanske betyder ett torrträd mycket mer än stubbar för de rödlistade arterna?
Död ved är en förutsättning för en stor del av skogens mångfald. 6 000–7 000 av Sveriges drygt 25 000 skogslevande arter är beroende av död ved. Merparten av dessa är insekter och svampar. Även om all död ved brinner och lämpar sig för biobränsle, är det stor skillnad på vilken betydelse olika slags död ved har för olika arter.
Ved som är grövre än 10 cm definieras som grov ved och det är framför allt grov död ved som är en bristbara i dagens skogar. Spelreglerna i skogen har förändrats helt under den senaste hundra åren. Nu skördas och bortförs i stort sett alla träd för att bli massa och timmer och därmed försvinner merparten grov, död ved ur skogen.
Miljökonsekvenser – grot
Storskaligt uttag av grot innebär inte några uppenbara naturvårdsproblem i barrskog. Däremot är grot från ädla lövträd, framförallt ek, värdefullt för många sällsynta insekter och bör lämnas i stor omfattning i framförallt sydöstra Sverige. Under de senaste hundra åren har mängden naturligt producerad klen ved ökat, liksom mängden grot som bildas i samband med röjningar, gallringar och slutavverkningar.
Av de arter som är knutna till klenved finns ytterst få naturvårdsintressanta, rödlistade arter eller signalarter, eftersom klen ved aldrig varit någon bristvara. Snarare är det framförallt vanliga arter som gynnats av de ökande mängderna klenved. Dessa arter kommer att minska något med ökat skogsbränsleuttag.
Miljökonsekvenser – stubbar
Modernt skogsbruk har redan idag medfört en betydande minskning av mängden grov död ved, vilket har fått till följd att många vedlevande arter har minskat kraftigt i antal, och över 1 000 av dem är rödlistade.
Visserligen utgör stubbar mer än 70 procent av all grov död ved i brukad skog och i princip är alla rödlistade vedlevande arter beroende av grov död ved. Men stubbar är, precis som hyggesavfall, i huvudsak en människoskapad företeelse och en speciell vedkvalité.
Grov död ved i form av stubbar, där veden direkt blir exponerad för etablering av svampar och insekter, skapades inte i naturskogen. Där blev snarare den grova veden i stubbdelen gradvis tillgänglig för vedlevande arter allteftersom trädet åldrades, blev rötangripet och dog. Dessa olika skeenden ger delvis olika samhällen av svampar och insekter.
Under de senaste åren har en hel del kunskap genererats om konsekvenser av biobränsleuttag från skogsmark. Just påverkan på biologisk mångfald har en varit viktig del i Energimyndighetens tre forskningsprogram kring biobränslen och miljön under det senaste decenniet. Just nu pågår bland annat forskning kring biologiska effekter av stubbrytning.
Publicerad:
2008-04-25
Redan idag skördas grot, det vill säga grenar och toppar, från en tredjedel av alla slutavverkningar i Sverige. Intresset är också stort för att börja bryta och använda stubbar som biobränsle. Foto: Urban Emanuelsson
Fortsättning från föregående spalt:
Våra kunskaper om stubbrytningens miljöeffekter är dock mycket begränsade. Inga vedlevande arter är förstås helt knutna och/eller anpassade till avverkningsstubbar av gran, eftersom denna typ av stubbar är ett onaturligt inslag i våra skogar. Däremot är det troligt att stubbar kan utgöra ett substitut för grov ved som saknas eller är mycket ovanliga som en följd av skogsbruk.
Stubbar eller lågor?
Oavsett hur vi än förvaltar skogslandskapet kommer det alltid att finnas en del arter som gynnas och andra som missgynnas. Frågan är snarare vilka arter det är som påverkas, om det är vanliga arter eller naturvårdsintressanta arter.
I slutändan är det därför upp till beslutsfattare att med hjälp av god naturvårdskunskap att identifiera och prioritera vilken mångfald som skall finnas i framtidens skogslandskap och se till att skogen sköts på ett sätt så att målet uppnås.
Ett sätt att reducera denna komplexitet är att med hjälp av rödlistans arters ekologiska krav identifiera vilka skogsmiljöer eller vedkvalitéer, som det råder brist på i landskapet, och prioritera dessa för att förbättra förutsättningarna för arter som är knutna till dem.
Det kan mycket väl vara så att ett torrträd eller en låga är flera gånger mer värdefull för den naturvårdsintressanta mångfalden än motsvarande mängd stubbved.
Text: Anders Dahlberg