Verktyg för riskbedömning

Europeiska företag använder datormodellen MACRO när de testar om nya växtskyddsmedel är farliga för miljön.

Professor Nicholas Jarvis började ta fram datormodellen MACRO i slutet av 1980-talet. Modellen beräknar risken för att föroreningar följer med markvattnet ner till grundvatten. Speciellt för MACRO är att den tar hänsyn till hur markens struktur, som sprickor och maskgångar, påverkar transporten av föroreningar.

Hårdare krav sänkte många produkter
År 1991 införde EU ett direktiv som ställde nya krav på hur godkännandet av växtskyddsmedel skulle gå till. Kommissionen ansåg att EU behövde ett gemensamt regelverk för sådana riskbedömningar. MACRO kom att bli en del av den nya godkännandeprocessen.

– Direktivet gällde både nya växtskyddsmedel och sådana som redan fanns på marknaden. Alla gamla produkter ska registreras om, vilket leder till att många kasseras och ersätts med nya, berättar Nicholas Jarvis.

Riskbedömningen omfattar allt från risker för att människor får i sig rester genom mat eller dricksvatten till risker för naturmiljön. MACRO beräknar risken för att växtskyddsmedlet läcker genom mark till grundvattnet eller via dräneringssystem till vattendrag. Sådan utlakning är svår att visa experimentellt eftersom man måste göra oerhört många experiment där man tar hänsyn till olika jordarter, klimat, grödor osv.

En förbättrad godkännandeprocess inom EU
MACRO beskriver ett komplext system, men Nicholas Jarvis har anpassat modellen till företags- och myndighetsanvändning. Det innebär att de får en version av modellen som är ”låst” för det scenario som används vid riskbedömningen. De behöver bara knappa in växtskyddsmedlets egenskaper.

– En konsekvens av att företagen tvingats använda MACRO i sin riskbedömning är att det har blivit en mer realistisk och i viss mån strängare godkännandeprocess vad gäller skydd för vattenresurser i EU, säger Nicholas Jarvis.