SLU-forskare utvärderar sjökalkning

När det sura nedfallet minskar så minskar även behovet av kalkning på flera håll i landet. Nu ska SLU-forskare ta fram ett bättre underlag för att bedöma vilka vatten som behöver kalkas.

Idag kalkas över 3000 sjöar i Sverige för att motverka försurningens skadliga inverkan på livet i vattnet. Under hösten har SLU undersökt dessa kalkade sjöar för att ta reda på hur försurade de egentligen är. För att underlätta utvärderingen av de kalkade sjöarna görs under våren 2008 provtagningar också i cirka 2000 jämförbara sjöar som inte kalkats. Resultaten ska ligga till grund för en anpassning av den statligt finansierade kalkningsverksamheten. Uppdragsgivare är Naturvårdsverket.

– Tidigare var det uppenbart att försurningen orsakade stora skador, som när vi kunde se att hela bestånd av fisk dog ut i sura sjöar. Med en minskad försurning måste vi kunna göra analyser med större noggrannhet för att avgöra om en sjö kan sluta kalkas, säger Jens Fölster från SLU som leder projektet.

Ny kunskap förbättrar bedömningen
SLU-forskares insatser har nyligen lett till att de biologiska effekterna av försurning kan bedömas på ett bättre sätt. Dessutom har SLU-forskare utvecklat en metod för att beräkna hur försurad en kalkad sjö skulle varit om den inte kalkades. På så sätt kan kalkade och okalkade sjöar bedömas med samma verktyg.

– Vi kommer nu kunna minska på kalkningen utan att risken för förlust av biologiska värden blir för stor. Det ger möjlighet att frigöra resurser till andra angelägna miljövårdsinsatser, berättar Jens Fölster.