Växtlivet på fjällmyrar kartlagt

Nu finns detaljerad och representativ information för myrar i hela fjällregionen. Resultaten bygger på SLU:s fältinventeringar inom miljöövervakningsprogrammet NILS*.

Tillståndet för fjällregionens myrar har hittills varit sämre känt än för övriga myrmarker i Sverige. Det gäller även mängden myrmark i fjällen. Fjällmyrar har uteslutits i tidigare nationella inventeringar som Våtmarksinventeringen (VMI).

Genom en sammanställning av data från miljöövervakningsprogrammet NILS beskriver SLU-forskare fjällmyrars markvegetation och arter. Arealen myrmark på kalfjället och i fjällbjörkskogen uppskattas till omkring 360 tusen hektar, medan arealen i fjällregionen som helhet (inklusive fjällnära skog) är 990 tusen hektar.

Det som förvånat SLU-forskarna något är hur lite artmångfalden på fjällmyrar skiljer sig från övriga myrar.
– Artmångfalden är ganska likartad för fjällmyrar och övriga myrar. Tranbär och hjortron är vanliga överallt, säger Anders Glimskär som är en av de ansvariga för analysen.

Öppna och opåverkade
Det som ändå skiljer ut fjällmyrar är att de är öppna och att de har en mycket liten andel träd jämfört med myrar i södra Sverige. Vitmossorna dominerar marktäckningen som väntat men på fjällmyrar är exempelvis gyllenmossa och björnvitmossa vanligare än för övriga myrar. Taggstarr, ängsull och tuvsäv finns i klart större mängd på myrar i fjällen och i norra Sverige jämfört med övriga landet. Fjällmyrarna är också rikare på vissa örter som blodrot och kärrspira, medan sileshår är mer ovanligt. En annan sak som definitivt skiljer fjällmyrar från övriga myrar är att de är helt opåverkade av dikning.

Efter denna första analys kommer SLU-forskarna att gå vidare med att i detalj jämföra vegetationen i olika typer av myrar och i olika regioner. Resultaten ska också användas för att följa bevarandemål som rör skyddsvärda naturtyper enligt EU:s habitatdirektiv, där nästan alla myrar ingår.